Varit ute för tocke der i min dar, — dåliga vänner och dåliga varor! Sakelstyg! En gång är ingen gång, och någon gång ska vara den första. Om vi voro gudsenglar alla på jorden, hvad vore det då för heder att vara en sådan? Se så, gudsengelen min, ta nu räson och sörj sej inte förderfvad, det ä värre det än vara pirum genom olycka. Och Ripa tog sin lilla Roras hand och förde henne in i kammaren näst intill, att trösta de gråtande flickorna. Och hon lät sig föras af den gamle, som hon visste endast lefde för hennes väl, och hon kände att hon måste lefva också för sina döttrars. Men tysta smögo alla tre utför trappan till det lilla lusthuset, för att icke göra intrång i Erik Hallins rum. Och morgonsolen baddade så varmt och syrenerna i häcken doftade så ljuft och lärkorna på slätten utanför sjöngo sina bästa drillar, allt för att trösta de sörjande. Fru Aurora hade tagit löfte af Ripa att vaka öfver Birger och att säga henne till, då han vaknade. Sjelf ville hon blott några minuter hemta frisk luft och trösta sina flickor, och sedan återvända till — den sjuke -såsom hon kallade det. Uttrycket — den druckne — förlamade hennes tunga. Men Ripa kunde vara illistig också han, och ordoch meningsvängare så godt som någon advoäat i verlden.