Mr 47
der efter ansträngningen, stämde man upr
en vacker qvartett eller deklamerade nå
got för stunden lämpligt poem, eller lä
man den gamla skogen genljuda afidel fröj
derop och skallande halloh, som besva
rades långt bort af det lyssnande ekot.
Eller också lade man sig helt enkelt på
rygg och betraktade de seglande vårsky
arne, och bytte skämtsamma repliker och
skrattade åt hvarandra med dessa friske
toner, som äro så utmärkande för ungdomen
Och de höga, allvarliga furorna blickadt
ner på de unga, ännu af kampen med sing
öden oförderfvade, och de tänkte säkert —
så långt, som gamla furar kunna tänka
Hvad månde blifva af dessa barnen?
Och barn voro de alla i denna stund, t)
de njöto i fulla drag och med skuldlös fröjd
af tillvarons lycka; och deras leenden, deras
agglösa, om också inte uddlösa skämt, de
ras skratt, deras hojtningar, deras jubelrop
allt var i skilda former samma tacksam
hetsoffer till all god glädjes gifvare föl
stundens sällhet.
Kommer ni ändtligen, era sölmånsar!—
ropade Bruno, liggande framstupa på er
bädd af lingonris, till Mauritz och Claes
som närmade sig de andre. — Nå, våre
hofmästare, är middagen snart serverad, äl!
champagnen satt på is och silfverfaten po-
lerade, så att vi kunna spegla våra ljufva
bilder i dem?