ning af Söndags-Nisses
sednaste prisfråga.
Mel.: Malins milda öga.
Uppå Nisses gåta
Mången har sin kraft förslöst.
Må man mig förlåta:
Jag har gåtan löst!
Gåtan lydde ju så här:
Att en ung man, kär,
Miste första makan
Och den andra efteråt
(Deras svepningslakan
Sköljdes af hans gråt).
Men att sen försaka
Föll ej i den mannens håg:
Om en tredje maka
Hastigt han sig såg,
Ty han var en modig man
Han som mången ann.
Derföre till presten
Gick han med en annan mö,
Hvilken dock, för resten,
Afven kunde dö,
Presten slog upp boken,
Som om giftas handlar just,
Och till kiärlekstoken
Hade han: Var tröst! . ..
Men den flickan, som står der,
Får du ej, jag svär,
Uti detta lifvet,
Hur än sorgen trycker tung,
Ty här står det skrifvet,
Att du är för ung!
Lå z
Så It gåtan. Jag är
Lockad utaf gåtans pris:
Nisses gamla lager
Blifva skall min spis!
Och jag tänkte straxt så här:
Under gåtan der
Är en hund begrafven.
Den i dagen bringas bör —
Jag har tunnit klaven:
Gode vänner, hör!
Mycket här i lifvet
Undersamt är, som till slut
Tydligt blir och gifvet,
Blott det redes ut:
Söndags-Nisses redaktör
Ar just den-munsjör,
Som fått denna lexa
Af naturens egen röst
När till sluts en hexa
Fammna vill hans bröst.
Först det Glada Skämtet,
Nisse, tog Du till din fru,
Men ihjäl Du skrimt det
Inom åren tu.
Så blef denna hustru död
Och Du kom i nöd.
Det var ock stor skada,
Ty hon fager vår och huld
Och af hennes svada
Hemtade Du guld.
Sedan blef Satiren
Föremålet för din brunst,
Dock ej vann Du (vi ren
Vet det!) hennes gunst:
Halft med våld Du henne tog
Och till brudstoln drog —
Hennes sura miner
Skrämde bort de tomtersmå,
Och en örfil hviner
Snart i hvarje vrå . ..
När i konvulsioner mt4
Hon s8en sluta sina dar
Höjdes glädjetoner
Utaf litet hvar.
Sist — ty ingenting Du skyr —
Till Karrikatyr