- 40
kassa för en fest, vid hvilken han var den
ende, som var sorgsen,
Han gick hem för att skrifva ett långt
bref till sin mor, och ett annat till kom-
merserådet Hallin, för hvilken han förtrodde
den oväntade utgången af sin examen, utan
att omröra sin scen med adjunkten. Han
erbjöd sig att, om kommerserådet så ön-
skade, frivilligt abdikera från nöjet att väg-
leda en ung!student, — han, som nu, i egen-
skap af improberad, intog en så underord-
nad ställning till sin elev. Men Erik Hal-
lin hade också skrifvit till sin far och redo-
gjort såväl för sina egna betyg, som för
Birgers hedrande, och han afslöjade ifrigt
alla sina misstankar rörande teologenrs
lumpna beteende.
På slaget klockan ett i Odins lund.
Hvita mössor och gladt lynnel! — utropade
Claes Ardelius,
Och sedan sång och språng och bing
och bång, dagen läng, — jublade Walter
Silfverfelt. i
Inga hvita mössor då Birger är utanle —
anmärkte Erik Hallin.
Recte, rectissimo! — instämde Mau-
ritz och Bruno.
Recte, rectissimo! Inga hvita mössor,
då vår hedersgäst är utan! ropades i ko-
rus af de fem värdarne.
Men Birger kände något som rörde sigi
hans bröst vid detta otvetydiga bevis på