oo SAR NÅ Grosshandlaren kände sig smickrad som far, men generad som. värd i huset; han ville reparera sitt fel. ; Behåll din stjerna då, lilla tjurhufvud; och tacka min dotter att du slipper undan så lätt. Sannerligen ha vi icke Kostat för mycken tid på att tala om den strunten, äfven om den kostat blod förut. Det är inte strunt! svarade Birger, i det hela hans ansigte ryckte konvulsiviskt under bemödandet att svälja harmens och smärtans tårar. — Jag vill inte byta bort den strunten för allt hvad som finnes här i huset. — Nu, när man inte vill tvinga eller befalla mig, kan jag frivilligt säga hvarför stjernan är mig så kär. Så säg os det dål bad lilla Fanny, nyfiken och smekande. Den s:jernan är allt hvad min stackars Pappa. kunde lemna mig i arf. Den fastnade på min tröja, då jag inte orkade gå längre, utan kastade mig öfver locket på hans likkista. ; Och medan tårarne bröto fram som en lössläppt karkad, störtade Birger med armarne om lifvet på sina systrar ut i tamhuren. Efter några sekunder voro de fattiga syskonen försvunna. Gamla och unga sågo några ögonblick under tystnad på hvarandra: Värd och vVärdinna. voro synbart generade.