oo SAR NÅ
Grosshandlaren kände sig smickrad som
far, men generad som. värd i huset; han
ville reparera sitt fel. ;
Behåll din stjerna då, lilla tjurhufvud;
och tacka min dotter att du slipper undan
så lätt. Sannerligen ha vi icke Kostat för
mycken tid på att tala om den strunten,
äfven om den kostat blod förut.
Det är inte strunt! svarade Birger, i det
hela hans ansigte ryckte konvulsiviskt un-
der bemödandet att svälja harmens och
smärtans tårar. — Jag vill inte byta bort
den strunten för allt hvad som finnes här i
huset. — Nu, när man inte vill tvinga el-
ler befalla mig, kan jag frivilligt säga hvar-
för stjernan är mig så kär.
Så säg os det dål bad lilla Fanny,
nyfiken och smekande.
Den s:jernan är allt hvad min stackars
Pappa. kunde lemna mig i arf. Den fast-
nade på min tröja, då jag inte orkade gå
längre, utan kastade mig öfver locket på
hans likkista. ;
Och medan tårarne bröto fram som en
lössläppt karkad, störtade Birger med ar-
marne om lifvet på sina systrar ut i tam-
huren. Efter några sekunder voro de fat-
tiga syskonen försvunna.
Gamla och unga sågo några ögonblick
under tystnad på hvarandra: Värd och vVär-
dinna. voro synbart generade.