En diskussion i franska kammaren. Då budgetsförslaget diskuterades i lagstiftande församlingen, uppstod en ordstrid, för hvilken vi i korthet redogöra, icke allenast emedan den är ett uttryck för de olika sidornas meningar, utan äfven för attvåra beskedliga riksdagsmän måtte få erfara hvad en verklig opposition vill säga. Thiers uppträdde och kriticerade utförligt det kejserliga regeringssystemet. Han påpekade och bevisade, att nationen efterhand blifvit de facto beröfvad de friheter, som utgjorde andra folks största goda. Ilie stod det till ej blott med tryckfriheten, utan äfven med valfriheten, församlingsfriheten 0. s. v. Också den personliga friheten hotades. Men, yttrade Thiers, dessa principer äro nödvändiga och de regeringar, som icke förverkliga dem, gå sin undergång till mötes. I Spanien har en tvåhundraårig tron fallit, emedan den misskänt desza principer; i Italien bemödar man sig att göra dem gällande; i Österrike hemtar: man ur dem ny kraft; i Preussen bar man tagit sin tillflykt till krigisk ära för att glömma dem; men förgäfves; i Amerika äro de öfverallt erkända och följda, i Washington under republikansk och i Rio Janeiro under monarkisk form. Tal. erinrade om, att regeringen var så godt som enväldig och att någon ministeransvarighet icke fanns Men brist å sådan, menade han, ledde alltid till revoutioner. Lagstiftande församlingen kunde ej välja sin prosident eller sina v. presidenter, icke förändra Jagarne, icke taga initiativet till lagförslag, icke öfvervaka regeringen, icke ställa förfrågningar till regeringen utan under former, som gjorde interpellationsrätten betydelselös, och icke antaga någon adress till kronan. — Och tal. fortfor: I Frankrike utgöra republikanerna ett talrikt och fruktansvärdt parti. Ludvig Filip föll, derför att ban ville öfverflytta en del af ansvaret på sin person. Men hvad skall man då säga om dem som vilja, att hela ansvaret skall hvila hos suveränen? F Ronher tog med anledning häraf till orda cch yttrade: Om vi här hvarje dag diskutera förfastningen, kunna vi lika gerna förklara revolutioaen permanent. (Länge ihållande rörelse inom kammaren.) Och Thiers svarade: Det är icke vi, som dekretera roövolutloten, utan regeringen, som förbereder den. (Häftiga afbrött.) Med följande ord afslutade Thiers sitt anförande: Misskända sanniogar innesluta i sig en omätlig fara. Det höfves icke mig att gifva suveräner råd; men det må vara mig tillåtet att föra landets talan, jag har rävt att säga, att det är förlåtligt, om folket återfordrar friheten med en viss otålighet; ty det är icke en annans egendom det då gör anspråk på utan sin egen. (Bra, mycket bra! ropade venstern.) Om friheten blott bestode i rätten att kriticera, skulle jag säga, att jan kan vänta; men under de omständigheter, i hvilka vi befinna oss, är friheten pågot, hvarmed det brådskar. Betrakta det skådespel, som verlden företer. När har verlden någonsin varit mera orolig och mera or0ande? Det är ej vi, fom skapat denna sakernas ställning. Jag vet ej, hvad beslut Frankrike skall taga under de stundande händelseraa. Om jag hade äran att få gifva mitt fosterland ett råd, skulle jag tillstyrka det att bibehålla freden och att endast i det fall gripa till svärdet att företag, som ej kunnr tålas nödsakade det dertill.. Men hvem tillkommer det att i detta afseende fatta beslut? Franska folket allena! Detta bör ej vara utsatt för att, då det en morgon vaknar, plötsligen få höra att dess söner beordrats att marschera mot gränsen. Frihet betyder. således under. förhandenvarande omständigheter, att nationen sjelf skall ega.af