En diskussion i franska
kammaren.
Då budgetsförslaget diskuterades i lagstif-
tande församlingen, uppstod en ordstrid, för
hvilken vi i korthet redogöra, icke allenast
emedan den är ett uttryck för de olika sidor-
nas meningar, utan äfven för attvåra besked-
liga riksdagsmän måtte få erfara hvad en
verklig opposition vill säga.
Thiers uppträdde och kriticerade utförligt
det kejserliga regeringssystemet. Han påpe-
kade och bevisade, att nationen efterhand blif-
vit de facto beröfvad de friheter, som utgjorde
andra folks största goda. Ilie stod det till
ej blott med tryckfriheten, utan äfven med
valfriheten, församlingsfriheten 0. s. v. Också
den personliga friheten hotades. Men, ytt-
rade Thiers, dessa principer äro nödvändiga
och de regeringar, som icke förverkliga dem,
gå sin undergång till mötes. I Spanien har
en tvåhundraårig tron fallit, emedan den miss-
känt desza principer; i Italien bemödar man
sig att göra dem gällande; i Österrike hem-
tar: man ur dem ny kraft; i Preussen bar
man tagit sin tillflykt till krigisk ära för att
glömma dem; men förgäfves; i Amerika äro
de öfverallt erkända och följda, i Washington
under republikansk och i Rio Janeiro under
monarkisk form. Tal. erinrade om, att rege-
ringen var så godt som enväldig och att nå-
gon ministeransvarighet icke fanns Men brist
å sådan, menade han, ledde alltid till revo-
utioner. Lagstiftande församlingen kunde ej
välja sin prosident eller sina v. presidenter,
icke förändra Jagarne, icke taga initiativet
till lagförslag, icke öfvervaka regeringen, icke
ställa förfrågningar till regeringen utan under
former, som gjorde interpellationsrätten be-
tydelselös, och icke antaga någon adress till
kronan. — Och tal. fortfor: I Frankrike ut-
göra republikanerna ett talrikt och fruktans-
värdt parti. Ludvig Filip föll, derför att ban
ville öfverflytta en del af ansvaret på sin
person. Men hvad skall man då säga om
dem som vilja, att hela ansvaret skall hvila
hos suveränen?
F Ronher tog med anledning häraf till orda
cch yttrade: Om vi här hvarje dag diskutera
förfastningen, kunna vi lika gerna förklara
revolutioaen permanent. (Länge ihållande rö-
relse inom kammaren.) Och Thiers svarade:
Det är icke vi, som dekretera roövolutloten,
utan regeringen, som förbereder den. (Häf-
tiga afbrött.)
Med följande ord afslutade Thiers sitt an-
förande: Misskända sanniogar innesluta i sig
en omätlig fara. Det höfves icke mig att
gifva suveräner råd; men det må vara mig
tillåtet att föra landets talan, jag har rävt
att säga, att det är förlåtligt, om folket
återfordrar friheten med en viss otålighet;
ty det är icke en annans egendom det då gör
anspråk på utan sin egen. (Bra, mycket bra!
ropade venstern.) Om friheten blott bestode
i rätten att kriticera, skulle jag säga, att
jan kan vänta; men under de omständighe-
ter, i hvilka vi befinna oss, är friheten på-
got, hvarmed det brådskar. Betrakta det
skådespel, som verlden företer. När har verl-
den någonsin varit mera orolig och mera or0-
ande? Det är ej vi, fom skapat denna saker-
nas ställning. Jag vet ej, hvad beslut Frank-
rike skall taga under de stundande händel-
seraa. Om jag hade äran att få gifva mitt
fosterland ett råd, skulle jag tillstyrka det
att bibehålla freden och att endast i det fall
gripa till svärdet att företag, som ej kunnr
tålas nödsakade det dertill.. Men hvem till-
kommer det att i detta afseende fatta be-
slut? Franska folket allena! Detta bör ej
vara utsatt för att, då det en morgon vak-
nar, plötsligen få höra att dess söner beor-
drats att marschera mot gränsen. Frihet be-
tyder. således under. förhandenvarande om-
ständigheter, att nationen sjelf skall ega.af-