med beskrifning på alla de marscher, defileringar, skärmytslingar och stora drabbningar, som under aftonens lopp och åskådarnes jubel exeqverades på den lilla krigsteatern; vi skynda till den angränsande salongen, i hvilken en lukullisk supå för barnskåran var uppbullad, medan det öfvervägande större antalet af fullvuxna gäster spisade i sjelfva matsalen. På barnens bord saknades hvarken silfverarmöstskar, blomstervaser, krokaner eller olika sorters viner. Det var vigtigt för den blifrande millionären, Bruno, att i tid lära Big värdskapets svåra konst. . Krigare och dansöser kastade sig vid det vältaliga ordet: serveradt! med de unga årens lifliga aptit öfver läckerheterna framför dem. Man var icke eå noga med rangordningen rätterna emellan, utan krokanernas höga tinnar ramlade straxt i början under :skrattsalfvor från de belägrande. Ar du artig värd, min lilla Bruno? — frågade grosshandlar Wachtel i dörren, med en af mättad fåfänga strålande blick på anordningen. Ja, det är jag visst, pappa lilla! — svarade sonen. — Här är mera champagne, mina herrar och damer! Och i miniatyrglasen — ty hela servisen på detta bord presenterade sig i dimension passande för de små gästerna — flödade