Frågan om den kommunala rösträtten
har kommit ett godt stycke på väg till
sin slutliga lösning genom de beslut, som
kamrarne i lördags fattade rörande ett
lagutsköttets betänkande. Båda kamrar-
ne voro ense om att inskränka de högt
beskattade stadsboernes hittills. obegrän-
sade rösträtt på ett sätt, som finnes an-
gifvet under rubriken Riksdägsnyheter.
Första kammaren vägrade deremot, att
bevilja samma eftergift åt anspråken kos
de mindre röstegande på landet. Kam-
maren ansåg att der borde förblifva vid
det gamla, likasom den nyss förut hade
förklarat sig icke vilja tillåta landstingen
att sjelfve utse sina ordförande. Det är
ganska tydligt att första kammaren, hvars
ledamöter väljas aflandstingen, fruktar att
hvarje förändring som blefve företagen
med dessa, ock skulle leda till en förän-
dring af första kammarens karakter. Men
första kammaren borde just derför ha bi-
fallit den lindriga reform af valrätten å
landet, som nu var föreslagen. När första
kammaren icke gjorde detta, qvarlemnade
den i händerna på sina motståndare ett
önskadt -agitationsverktyg, hvilket inga-
lunda: skall. blifva obegagnadt och troli-
gen ej nedlägges; förrän det lyckats att
göra personlighetsprincipen fullkomligt
gällande vid kommunala val.
Andra kammaren har godkänt hr Johan
Liljencrantz motion om att öfverståthål-
Iarens sjelfskrifaa rätt att vara ordfö-
rande bland Stockholms stadsfullmäktige
må upphöra. Den ende, som talade för
dena rätt, var hufvudstadens nye repre-
sentant, embetsmanna-intressets ombud
par preference, revisionssekreteraren Lind-
hagen. Hr Lindhagen tyckes: ej -kunna
hålla kortare tal än sådana som räcka
en timma. Andra kammaren är icke var
att. höra samme talare så länge, såvida
det icke är en vältalare, — och en sådan
sparar sina krafter till vigtigare tillfällen:
— Hr Tindbagen bar icke rättfärdigat de
förhoppningar, som de många och ifriga be-
främjarne af hans kandidatur för några
månader sedan gjorde sig sjelfva och in-
gåfvo andra om honom, och det skulle
säkert högligen förvåna Andra kam-
marens öfriga ledamöter, om de nästa år
återfunne honom på Stockholmsbänken.
Andra kammaren bar bifallit hr Sven-
scns motion om teatercensurens afskaf-
fande. Detta vår ett desto vackrare er-
kännande gifret åt grundsatsen att inga
hinder böra i förväg läggas för uttryckan-
det af menniskans tankar, som många af
de prof, censurrättens motståndare hade.
i Söndags Nisse och i Nya Dagligt Alle-.
handas dermed beslägtade nya skandal-
afdelning (med öfverskrift: Stockholmssqval-
ler; och underskrift Jörgen) framlågt å cen-
surrättens bruk voro i hög grad egnade
att väcka betänkligheter vid teater-
författarskapets fullkomliga frigörelse. Det
blir nu publikens och pressens pligt att
hålla polis öfver den dramatiska littera-
turen, så att den icke går utom den goda
smakens råmärken.
BERRSEEEE STENEN OT NS RE ETS