RÄTTEG. ocH POLISNYHETER. POLISEN Stöld. I lördags e. m. mellan kl. 4 och 5 uttog förmannen Anders Johansson på jernvägskontoret vid LitjeKolmen af bokhållaren Pihl 717 rdr 88 öre, för att dermed aflöna sig sjelf och 26 sina kamratet; men Johansson försvann med hela kassan. Han lärer dagen förut ha inpackat och bortfört sina egna tillhörigheter. Saken är anmäld och Johansson efterspanas. Straffad påflugenhet. SkomakeriarbetareW Ab Magnusson stod i går inför polisdomstolen tilltalad att hafva å Hamngatan sökt påtvinga ett å nämnde gata promenerande fruntimmer sitt sällskap samt, då han blifvit tillrättavisad för sin påflugenhet, det oaktadt förföljt henne, så att hon slutligen måst anlita polisen om hjelp för att slippa sin efterhängsne kavaljer. Sedan tre vittnen intygat rapportens riktighet, dömdes Magnusson att, för förnärmelse å gata, böta 10 rdr, samt ersätta de afhörda vittnena med tillsammans 4 rdr 50 öre. Varning. Flere hundegare dömdes i går, i polisdomstolen, till böter för uraktlåtenheten att i rätter tid inbetala skatt för sina fyrfotingar. Strid mellan fånge och gevaldir I en jernvägskupe. Det blandade äe, som i onsdags f. m. lemnade Göteborg, medörde som vanligt fångtransporten derifrån för veckan, under bevakning af gevaldigern B. J. Andersson. I Töreboda förstärktes transporten med ytterligare en fånge, som sutit i Mariestads häkte och skulle befordras till Örebro, för att der undergå ransakning. Fången var kronoarbetskarlen Carl August Noreus, en starkt byggd karl, hvilken sedan en längre tid figurerat i brottmålsannalerna samt gjort sig känd för två rymningar från Karlsborgs fästning. Då tåget var i grannskapet af Laxå, begärde Noreus, under en förevändning, till hvilken det var gevaldigerns skyldighet att lyssna, att få för några ögonblick lemna sin cell i vagnen. I detsamma han åter skölle insättas i denna, störtade han sig plötsligt, bakifrån, på gevaldigern, och nu öppstod i den trånga gången mellan cellerna ett vildt handgemiäng, som räckte ungefär en fjerdedels timma, allt under det bantåget fortsatte sin gång till Wretstorp, och hvarunder angriparen fick tillfälle att öppna dörrarne till två andra celler, påkallande bistånd af der inlåsta fångar. Till all lycka förhöllo sig dessa emellertid helt stilla och åtnöjde sig med att iakttåga neutralitet. När den till kroppskrafter öfverlägsne Noreus ett ögonblick släppte sin motståndare, för att öppna dörren till en tredje cell, skyndade gevaldigern ut i kupåens yttre afdelning, för att gifva konduktören signal att stoppa tåget. Innan han hunnit verkstilla sin afsigt, hade fången dock för andra gången kastat sig öfver honom, och striden fortgick nu i den yttre delen af kupå6en, tills Noreus lyckades få upp ena ytterdörren, hvarpå han under tågets fulla gång boppade ut. Den pligttrogne och modige gevaldigern gjorde genast samma vågade språng, skyndade efter rymmaren, upphann honom och hade, ehuru illa medfaren under det föregående slagsmålet, ännu krafter nog att uthärda en ny brottning, tills. efter några minuters förlopp en banvakt anlände till platsen, då fången uppgaf tanken på att komma undan. Emellertid hade konduktören observerat tilldragelsen och stoppat tåget, sedan det hunnit vid pass 3,000 fot förbi stridsplatsen, och Noreus fördes nu, ehuru under mycket motstånd, åter till sin: cell. Gevaldigern blef, som nämndt, illa meafaren under kamen; hans högra axel och tummen å venstra anden blefvo brutna ur led, och ansigtet fick flera svåra skråmor. Det är icke första gången, som gevaldigern Andersson visat en liknande rådighet och oförskräckthet, som vid detta tillfälle, hvadan han synes ha gjort sig väl förtjent af någon belöning.