Riksdagen har under senaste tiden företedt mindre angenäma drag. EfiDer har voterats om inbesparing af 442.000 rdr på det dubbelt så stora anslaget till öfningar för indelta armåen nästa år — öfningar, hvilka mången indelt officer påstår det vara alldeles onödigt att år ut och år in repetera. I första kammaren fanns det endast 4, som hade hjerta att rösta för denna besparing. I andra kammaren funnos 55 ledamöter, som ännu icke hunnit till insigt derom, att det är nödvändigt att någongång börja minska utgifterna för den tärande kräfta som kallas stående armt — denna kräfta på folkets välstånd, hvilken under 55 års fred kostat. Sverge ett tusen tre hundra millioner riksdaler, fastän landet under dessa. 55 år ingen emda dag haft behof af denna armå! Vi hoppas snart kunna meddela en lista å de femtiofem i andra kammaren, hvilka ansett de nämnda öfningarne oumbärliga. Måhända skola deras kommittenter vid nästa val visa, att de å sin sida anse några af desse herrar umbärliga. Men Lagutskottet har, till mångas förundran och ännu feres glädje, tillstyrkt riksdagen att bifalla hr Joh. Liljencrantzs motion om medgifvande af rätt åt Stockholms stadsfullmäktige att sjelfve utse sin ordförande, i stället för att öfverståthållaren nu är sjelfskrifven sådan. Det är ett upprörande förhållande att det icke skall vara ett hundra myndiga, upplysta, kloka, redbara män, hvilka erhållit hufvudstadens invånares förtroende att förvalta dess angelägenheter, tillåtet att sjelfve välja sin ordförande, utan att de stå likt skolgossar under en kunglig monitör. Och denne monitör kommer genom detta ordförandeskap i den afvita ställningen, att han stundom måste under utöfvandet af denna befattning med klubbslag befästa beslut, hvilka: han nästa dag såsom öfverståthållare anser sig böra upphäfva, eller ock vara med om afslående af förslag, dem han i sin andra egenskap stadfäster. Att hans ställning som stadsfullmäktig stundom kan utöfva en obehörig invorkan på desses öfverläggningar och beslut är alldeles klart; och det måtte icke vara nödvändigt att i Stockholm bibehålla detta öfverståthållarens prerogativ, när Göteborgs. samhälle eger rätt att sjelf utse ordförande. I hufvudstaden hafva konungamakten och öfverståthållaren godt tillfälle derförutan att göra gällande sitt stora inflytande. Mot utskottets beslut ha naturligtvis de tre landshöfdingarne derinom reserverat sig och med dem har — något oväntadt — assessor Gegerfelt. förenat sig. Att professor Ribbing — representanten för. det konservativa Upsala — skulle deltaga i reservationen var gifvet; han har ej haft annat skäl att anföra, än att Stockholms stadsfullmäktige icke sjelfve begärt befrielse från förmynderskapet. Piken är välförtjent!