oo AVR sätta den med en annan, ehuru han denna tid i andra afseenden slösade mer än vanligt och syntes vilja njuta af lifvet, så vidt sig göra lät. . En morgon, då han efter intagen frukost uppehöll sig i matsalen och såg på några kopparstick, inträdde betjenten och anmälde att hr Monkton, en advokat i närmast belägaa stad, anländt och önskade få tala med honom. — Så är det då nu slut med elädjen, yitrade Ferrol och lade en tafla ifrån sig, men jag är tillfredsställd öfver att jag stannat här så länge, istället för att gå in och skrifva, hvilket jag kunnat göra för 20 minuter sedan. — Kommer då denne man att bli här hela dagen? — Jag vet icke; men nog torde han uppehålla mig en god stund. — och han begaf sig till sitt enskilda rum, der herr Monkton väntade honom. Sedan de helsat på hvarandra, började advokaten, icke utan en viss förlägenhet, framföra sitt ärende. — Det smärtar mig ofantligt, sade han, att nödgas störa er; ty jag har mycket obehagliga saker att tala med er om. — Säg mig genast, hvad det är fråga om, Monkton. — Det rörer... fru... Ferrol... jag menar den aflidna fru Ferrol. — Jaså, min herre. Ferrol yttrade intet vidare; och hr Monkton måste närmare redogöra för sitt ärende. Han framtog ur sin ficka ett litet paket,