Kjellin, Bisch och Lindstedt erhöllo nu tillå-
telse att återresa hem, men Strömbom och Hell-
ström ålades att åter iffinna sig påföljande dag
inför rätten.
Klockan var nu 3 på natten, och hade ransak-
ningen således, med en timmas middagsrast, fort-
gått i 15 timmar.
Torsdagen den :4 fortsattes ransakningen åter
kl. 10 på förmiddagen. Eriksson erkände nu att
han mottagit 1,300 rdr af Hellström. Grubb
säger, att Str. underrättat honom, att han varit
nere vidoLiljeholmen och fått närmare reda på
E:s förhållande till saken, samt bedt Grubb akta
sig för E., emedan han vore en farlig karl. Här-
efter gör G. en berättelse om orsaken till den
omtalade försvarsskriften; att han för betryg-
gande af sin framtid velat hafva ett intyg af E.
om sin oskuld, enär han hört att han var miss-
tänkt, samt att. han derför uppoffrat 16,000 rdr;
att då G. och de andra foro ut till Stallmiistare-
gården och der sammanträffade med Synnerberg
hade denune sagt att han visste ett ställe, der
G. kunde få bo till dess saken var öfverstånden;
att då G. frågat Strömberg om E. skulle resa
till Amerika. eller icke, hade Str. svarat: Det
är en sak, hvarmed G. ej har något att göra.
klagaren anmärker hirvid det otroliga uti att
G. ej skulle veta, huru Strömbom avancerade i
sina underhandlingar: med E. i
G. säger, att Str. sagt, det han ej ville med-
dela sig med G. bärom, på det ej G., såsom
medveten häraf; skulle råka i något ansvar; att
G. helt och hållet litat på Strömboms åtgöran-
den härutinnan; att han genom sin Stockholms-
resa blifvit lockad i en snara och utsatt för ett
skamligt bedrägeri, som nu. slutligen förorsakat
hans häktande.
Levin säger, att det ej är troligt att G. upp
offrat 16,000 rdr blott för erhållande af en skri t,
för hvars införande i hvilken skandaltidning som
helst han ej behöfde utgifva mer än några riks-
aler. :
G. säger, att om något kan läggas honom till
last såsom uraktlåtenhet vid släckningen, så är
han villig att underkasta sig ansvar derför, samt
antyder att han vill ersätta plank- och brädstap-
larnas uppbrännande ifall rätten anser honom
skyldig dertill; att han kunnat sälja sågen, som
är brandförsäkrad till 40,550 rdr, för något under
detta pris och medgifver slutligen att han kun-
nat sälja den för 35 å 30,000 rdr, men kan ej
påminna sig att han utbjudit den under nämnde
summa.
Härvid uppläses ett bref från G. till löjtnant
von Post på Äs, deri G. erbjuder von P. att få
köpa sågen för 27,000 rdr.
G. kommer ej ihåg detta bref, som Löfgren
skrifvit, samt minns ej att han fått svar derpå,
men bestrider ej heller att detta pris ännu yt-
terligare blifvit nedsatt.
Ett försegladt paket hade under tiden inbu-
rits, hvilket nu öppnades, och upplästes derilig-
gande skrifvelser. Af dessa inhemtades, att G.
den 13 dec. 1864 försålt ångsågen tillhr Francke
för 20,000 rdr, inen att detta köp sedan återgått,
och hade någon anmälan om denna försäljning
till brandstodsbolaget ej blifdit gjord.
Kronofogden Levin hadelåtithemta G:s räken-
skapsböcker, hvilka nu vid rätten förevisades.
G. säger nu, att Eriksson och sågarne ej haft
något konto, emedan de fingo sin liqvid på kon-
toret hvar 14:de dag. Vid granskning af kassa-
kontot finnes en post för maskinisten E.: 46
dagar — 46 rdr.
Magistratssekreterareti Bdv. Ågren från Nykö-
ping, som var närvarande, mottog boken för när-
mare granskning: j
Domaren: Kanske Grabb vill åtaga sig att be-
tala hela beloppet till brandstodsbolaget?
Grubb: Jag förrän jag skall sitta här längre,
vill jag så mycket som möjligt gå till mötes, och
vill jag derför ersätta skadan, emedan det är
konstateradt att sågen nedbrumnit genom mord-
brand, ehuru jag ej kan påminna mig, att hafvå
genom något oförsigtigt yttrande till E. förör-
sakat branden.
Dom.: Jag hemställer till Gi om det ej vore
bäst, att G. i sammanhang med detta sitt med-
gifvande äfven aflade en fullständig bekännelse?
Jag ser väl att ransakningen kan komma
att dra ut på tiden, och derför vill jag medgifva
att betala bolaget heta brandförsäkringsvärdet,
men endast på de vilkor, att jag: blir frikänd och
målet afskrifvet, ty i annat fall anser jag mitt
medgifvande utan ändamål.
Härefter inkallades Strömbom och Hellström
samt konfronterades med hvarandra. På tillfrå-
gan om tiden då Str. fick underrättelse af Hell-
ström om Levins vintade ankomst till Stock-
holm, svarade Str.: Jag tror att det var samma
dag, då Hamnström och jag foro ut till Lilje-
holmen,
Hellström säger, att han underrättade Str. vid
Liljeholmens station kl. 10 min. öfver 1 att Le-
vin var på vig för att hikta.E.,.men att Hell-
ström dessförinnan hade svarat på Levins tele-
gram. Hellström stiger sig hafva ryktesvis hört
berättas, att Str. haft spioner, som följt Levins
spår vid Wärhulta, Eskilstuna m. f. ställen.
Str. begär att vittnesmålet för gårdagen måtte
för honom upprepas, då han dervid vill göra de
ändringar, och tillägg, som möjligen äro af nö-
den. Föröfrigt motsiger han ofta Hellströms
uppgifter och åtvarnas flere gånger såvil af do-
maren Bom Aklågaren att besinha edens vigt och
hålla sig till sanningen, hvartill han svarar, att
han ej är någon tjensteman, som af konsidera-