Wärhulta ängsågs brand.
Den nya ransakningen.
(Från Dagens Nyheters referent.)
(Forts.)
Grosshandlaren Kjellin berättar, att han på
våren 1866 varit vid Wärhulta; att flickan Sofia
Lund i juli samma år kommit till honom och
medfört ett bref från Grubb, hvari denne bad
Kjellin, att flickan skulle få stanna qvar hos ho-
nom tills hon finge någon plats, att hon efter 8
å 10 dagars förlopp fått ett bref ifrån E., hvil-
ket hon läst upp och som innehöll en uppmaning
till henne att hemkomma, emedan ångsågen
brunnit och E. måste resa, då han ej längre
hade någon plats vid Wärbulta. Att det före-
fallit K. högst besynnerligt att flickan under så-
dana förhållanden kommit upp till Stockholm,
och att han trott det aldrig stå rätt till härmed,
helst som han förut väntat att Grubb skriftligen
skulle vidtaga några anordningar för flickans riäk-
ning. Att Hellström kommit till K. och, under
förebärande af en arfsangelägenhet, bedt att få
brefvet ifrån Grubb; att K. letat efter brefvet,
men hvarken då eller sedermera lyckats återfinna
detsamma,
Verkmästaren Bish: att konditor Hagström
flera gånger varit vid Liljeholmen för att fordra
hyresmedel af Eriksson, som bott hos H. i 536
månader; att H. samma dag som E. häktades,
varit nere vid platformen och frågat efter E.,
hvilket äfven Hellström intygar. (Cederbörg sä-
ger, att detta bevisar det Hagström talat sanning,
då han påstått, att hans fordran af E. blifvit
trånsporterad på Synnerberg .sedan E. blef hiäk-
tad). B. säger vidare, att han hört Hellström
uppmana fånggevaldigern att eftersöka och arre-
stera E., samt att B. aldrig hört E. yttra, att han
var förtörnad på Grubb.
Stationsbokhållaren Lindstedt: att Strömbom
en afton mellan kl. 9 och 10, då L. redan låg,
kommit och frågat om L. ville bevittna en hand-
ling. L. hade då klädt sig, gått ned och fått se
Eriksson stå på plattformen. L. hade då öppnat
dörren till stationshuset, hvarefter de alla trein-
gått. Str. hade då uppläst skriften, som innehöll
att E. var oskyldig till branden, men att Lund
angifvit honom af begär efter penningar. L. ville
ej underteckna, men Str. uppmanade honom der-
till. LD. frågade då E., om saken verkligen! ör:
höll sig så, som skriften intygade, och då HB. ja-
kade härtill, skref L. under, hvarefter Str. lem-
nade E. skriften, under yttrande: Lycka till nu,
hr Eriksson.
Strömbom blef nu åter inkallad, hvarefter L.
fick upprepa sin vittnesberättelse i hans närvaro.
Str. påstår, att han uppmanat E. att ej skrifva
under, om ej skriften var sanningsenlig, men L.
nekar bestämdt till att H. sagt något sådant. —
Cederborg frågar om Str. känner igen de på dom-
bordet liggande aktiebrefven, hvarpå Str. svarar,
att han lemnat tre sådana till Eriksson.