— 109 —
han: — Bah! hvad skulle det tjena till?
och ehuru han mottog den unge mannen
höfligt röjde han en köld, som ingalunda
var uppmuntrande för Janets älskare. Han
låtsade icke alls förstå, att Hugh gjort sin
resa enkom för att träffa honom och hans
familj.
— Ni ämnar er väl till Pyreneerna, kan
jag tro? frågade han. — Jag har icke upp-
gjort någon plan, svarade Bartlett undvi-
kande. — Östkusten och Spanien bör ni
också fara till; der är gudomligt vackert.
— Jag hoppas, att ni snart må bli frisk
igen, sade Hugh, för att leda samtalet på
andra ämnen. — Jag? ja, jag hoppas det
sjelf; och så snart det blir mig möjligt,
anträda vi återresan hem. Men eftersom
vi .språka om er färd, vill jag tillägga att
ni bör icke försumma att besöka orienten.
Innan ni lemnar oss, skall jag uppleta nå-
gra böcker, som ni skall ha med er, och
hvilka äro ypperliga vägvisare. I dag tror
jag ej ni kan få dem; men ni stannar väl
öfver morgondagen?
Hugh svarade intet. Han blef naturligt-
vis djupt nedslagen af att höra, huru gerna
Ferrol ville bli af med honom. När den
sistnämnde en stund sednare befann sig
ensam medsin hustru, yttrade hån till
henne: — Gossen har förälskat sig i Janet,
det är ju löjligt! — Stackars: gosse — löj-
ligt! svarade fru Ferrol; ty det hade nu