FSI afseenda på hr Adlersparres, af oss förut
omnämnda motion, om anslag för införandet af
en fosterländsk krigsundervisning uti rikets
offentliga skolor och undervisningsverk, fattade
andra kammaren, i likhet med den första, föl-
jande beslut:
a) att riksdagen må för år 1870 bevilja ett
extra anslag af 20,000 rdr, att ställas till
kongl. maj:ts disposition för utsträckning af
krigsbildningen i rikets offentliga skolor och
undervisningsverk ; samt 5) att riksdagen vid
anmälan af detta beslut må i underdånighet
anhålla, det kongl. maj:t täcktes för näst-
seammanträdande riksdag framlägga förslag i
afseende å de anslagsbelopp, som för be-
rörda ändamål kunna framgent anses erfor-
derliga.
Härom talades både länge och väl, och en
erfarenhet från förra riksdagen bekräftades
fullkomligt, nemligen att skolfrågor framför
andra ha egenskapen att reta talträngdheten
äfven hos dem, som eljest strängt hushålla
med kammarens tid och tålamod. Mot försla-
get uppträdde endast hr Ribbing, med hvil-
ken hr Magnell sedan instämde, dock icke
derför att han underkände den stora vigten af
fösslaget (åtminstone påstod han det), utan
derföre att han ansåg en ändring i skolstad-
gan nödig, ty utvidgningen af vapenöfningar i
skolorna påkallade ovilkorligen inskränkning
af något annat ämne. Han ville derföre ha
frågan hänskjuten till den komite, som i be-
tänkandets- nästföljande punkt föresloye och
hvilken skulle få i uppdrag att ordna under-
visningsväsendet i dess helhet. För bifall till
det här ofvan anförda beslutet talade, utom
motionären, statsrådet Carlson samt hrr Hol-
lander och Gumcelius, hvilka uttryckte den
önskan, att ungdomens krafter ej måtte öfver-
ansträngas samt att de tekniska läroverken
äfven måtte få sin andel af anslaget, Meijer-
berg, Leffler, Ocklind, Carl Ifvarsson, Björck,
John Ericson, Jöns Pehrsson och Manner-
skantz, hvilka senare isynnerhet betonade, att
den töreslagna utsträckningen af krigsbildnin-
gen äfven måtte tillämpas i folkskolorna.
Beträffande elementarläroverken och folk-
skoleundervisningen hade sex af andra kam-
marens ledamöter väckt olika förslag, nemli-
gen hr Grafström: att elementarläroverk och
pedagogier, der lärjungarnas antal icke upp-
går till 25, borde indragas och lärarne öfver-
flyttas till andra läroverk; hr Anders Nilsz0on:
att icke medellösa elever skulle med 150 rdr
årligen betala undervisningen inom elemen-
tarskolornas 6:te och 7:de klasser samt att äf-
ven elem.-lärov:s 2:dra klass indrages och dessa
sålunda influtna och inbesparade medel anslås
åt folkskolorna; hr B. W. Hessle: att staten
under vissa vilkor måtte öfvertaga folkskolelä-
rarnes aflöning, som bestämmes från 400 till
1000 rår, att anslag till småskolor ej vidare
beviljas och att lärarelönerna för pedagogior
till och med 5-klassiska elem.-läroverk indra-
gas; hr J. Otterström: att staten på föreskrifna
vilkor öfvertager halfva kontanta aflöningen
åt skollärarne jemte andra i sammanhang med
en fullständig lönereglering nödiga bestämmel-
ser, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvilket förslag äfven hr Bjerkander af-
gifvit motion, samt lr Magnus Svensson: att,
med vilkor att hela skyddsafgiften ingår till
staten, denna anslår 300 rdr till hvarje folk-
skola med examinerad lärare.
Statsutskottet hade behandlat dessa olika
motioner i sammanhang och deröfver afgilvit
gemensamt förslag, nemligen att riksdagon
måtte hos k. m:t begära nedsättandet af ea
komitå af sakkunvige män, äfven utom skol-
lärareyrket, som skulle utarbeta ett förslag
till undervisningsväsendets ordnande i allmän-
net och dervid särskildt taga i öfrervägande
elementarskolans och folkskolans omfattning
och inbördes förhållande m. m. samt att
5,000. rår måtte anslås till aflöning åt komi-
tåledamöterna,
Härom utspann sig en lång diskussion, som
börjades af hr Bjerkander, hvars framställ-
ning hufvudsakligen gick ut på att visa nöd
vändigheten deraf, att kommiten måtte behandla
frågan om folkskolan särskildt och att detta
borde i skrifvelsen uttryckas, Hvarför tal. yr-
kade återremiss, på det att utskottet måtte få
afgifva ett nytt förslag till skrifvelse. I yr-
kandet på återremiss förenade sig äfven hr
Hedlund, ehuru af mera orafattande grunder.
Han ansåg nemligen, att alla partiella refor-
mer numera kunde anses vara alldeles oegent-
liga; en fullständig reorganisation af undervis-
ningsväsendet, omfattande icke blott folksko-
lan, elementarläroverken och tillämpningssko-
lorna, utan äfven till en del universiteten,
vore nödvändig, så att man en gång kunde
komma ifrån detta lappande, hvarmed man nu,
till föga båtnad för undervisningen, varit sys-
selsatt. I detta syfte borde skrifvelsen vara
