Ha! ni talar sannt, min herre! utropade Didley och vred sitt bleka ansigte åt det håll, hvarifrån röken kom; men hans armar omslöto fortfarande Ferrol med oförminskad kraft. Lord Ewyas fästade sig endast dervid, att Didleys uppmärksamhet var afvänd från dörren, genom hvilken han passade på att störta ut: — Ni har varit falsk! skrek Didley, svängde sin knif och klämde Ferrol ännu starkare i sina armar; min husbonde måste åtlydas, stönade han och ämnade gifva Ferrol dödshugget. — Gud i himmelen, der är har! ropade Ferrol och uppgaf plötsligt allt motstånd samt fästade sina blickar på dörren. — Hvar? utbrast Didley, hvilken för ett ögonblick blef hejdad i sitt uppsåt. Detta ögonblick afgjorde hans öde. Ferrol störtade öfver honom och slog honom i golfvet och lord Ewyas kom åter in och hjelpte till att den galne mannen, trots sitt vilda motstånd, mm blef öfvermannad, bunden och bortörd. — Så långt är allt godt och väl, utropade Ferrol; men nu måste vi äfven, om möjligt, sätta en gräns för lågorna. Lyckligtvis blef mordbranden så snart upptäckt, att, ehuru den blifvit anlagd på flera ställen i huset, man snart blef herre öfver elden. Det var dock hufvudsakligen genom Ferrols energi, som den hotande faran unanröjdes! Det var egendomligt att se och