Det anförda torde, I sammanhang med årets
erfarenbet vära tillräckligt för att visa, att åbe-
ropade lagstadganden - behöfva en revision; och
he anser mig af denna anledning, och för att
är undvika för stor vidlyftighet kunna förbigå
de vidare påminnelser, som vid en fortsatt gransk-
ning deraf framstå. Icke heller vill jag äfven-
tyra försöket att framlägga antagligt förslag till
afhjelpande af de åsyftade bristerna. Ämnet
torde ock höra under det enligt grundlagen kgl.
maj:t ensamt tillkommande lagstiftningsområde,
hvarföre kgl. maj:t ock måste anses vara bist i
tilfälle att afgöra hvilka nys föreskrifter, som i
frågan erfordras. Dock torde det enligt min me-
ning vid on dylik pröfning tagas under öfvervi
gande, huruvida icke åt den nya kommnnalinst
tutionen på landet lämpligen borde och kunde
inrymmas den myndigheten att vid hvarje före-
kommande fall pröfva, om och när eld finge
tändas å svedjeland och hålla uppsyn öfver nog-
gratna uppfyllandet af de till förekommande af
eldfara under dylik bränning meddelade före-
skrifter och stadganden.
På grund af hvad jag sålunda haft tillfälle
framställa, tillåter jag mig vördsamt föreslå, att
riksdagen måtte besluta:
att i skrifvelse till kgl. maj:t göra un-
derdånig framställning derom, att kongl.
maj:t ville låta utarbeta och till allmän
efterlefnad påbjuda en stadga, innehål-
lande fullständigaro föreskrifter om för-
sigtighetsmåtts iakttagande vid svedjande
och högre straffbestimmelser mot deras
öfverträdande, äfven då skada ej sker,
tin dem allmänna lagen i 15 kap. bygg-
ninga-balken upptager och genom hvilken
stadga kommunalstyrelsen å landet bemyn-
digas att utöfva tillsyn öfver nämnda fö-
reskrifters behöriga efterlefnad.
I motionen har jag blott sökt framhålla en af
de sidor, som skulle gifva skogen ett skydd,
som den väl förtjenar. Flera sätt härtill finnas,
likasom flera brister att afhjelpa. God lagstift-
ning och genom folkskolan inplantad vördnad
för lagen äro bästa vägarne enligt min tro. Huru
litet skogen aktas, se vi ofta. Den stora skogen
fälles och planteringar förstöras af okynne. Ord-
språket nämner ju skogen, den fattiges kappa.
Denna kappa börjar väl blifva något malstungen
i vårt land, men den fattige är qvar. Väl tyc-
kes mig, om något kunde göras, för den ena,
f5t den andra. ren an