knappast en halftimma om, förrän husets egare steg utför trappan och gick genom trädgården till stallet, der hans häst redan stod sadlad, såsom seden nu varit hvarje morgon under ett par veckors tid. När vädret var godt, såsom denna morgon, brukade han nemligen börja sitt dagsarbete med att rida två å tre timmar. Han hade knappt kommit upp i sadeln, förrän en trädgårdsarbetare gick förbi. Han frågade denne, hvad han hade att uträtta. Mannen visade på en korg med konvolvler, dem han skulle utplantera i trädgården, och som han hade rättframma vanor frågade han, om husbonden visste huruvida frun önskade de hvita eller de blå planterade å blomstersängarnas utkanter. — Nej, det vet jag ej, svarade Ferrol, gör hvad du sjelf tycker bliv bäst. — Frun blir förskräcklig, om jag ej planterar dem efter hennes smak, svarade mannen och ref sig i håret. Ferrol rynkade pannan, då han hörde ett sådant ord användas om sin unga hustru, befallde mannen gå till sitt arbete och red sin väg. — Ja, det är en lätt sak för er, som har piskan i hand — Yttrade Richard Franks och såg efter Sin husbonde;— men om någonsin er fru har skrämt sina stackars underlydande, så... och här sjönk hans knorrande