knappast en halftimma om, förrän husets
egare steg utför trappan och gick genom
trädgården till stallet, der hans häst redan
stod sadlad, såsom seden nu varit hvarje
morgon under ett par veckors tid. När
vädret var godt, såsom denna morgon, bru-
kade han nemligen börja sitt dagsarbete
med att rida två å tre timmar. Han hade
knappt kommit upp i sadeln, förrän en
trädgårdsarbetare gick förbi. Han frågade
denne, hvad han hade att uträtta. Mannen
visade på en korg med konvolvler, dem
han skulle utplantera i trädgården, och
som han hade rättframma vanor frågade
han, om husbonden visste huruvida frun
önskade de hvita eller de blå planterade
å blomstersängarnas utkanter.
— Nej, det vet jag ej, svarade Ferrol,
gör hvad du sjelf tycker bliv bäst.
— Frun blir förskräcklig, om jag ej plan-
terar dem efter hennes smak, svarade man-
nen och ref sig i håret.
Ferrol rynkade pannan, då han hörde ett
sådant ord användas om sin unga hustru,
befallde mannen gå till sitt arbete och red
sin väg.
— Ja, det är en lätt sak för er, som
har piskan i hand — Yttrade Richard Franks
och såg efter Sin husbonde;— men om någon-
sin er fru har skrämt sina stackars underly-
dande, så... och här sjönk hans knorrande