framdraga ur sin tröja sin hustrus lilla
sax, visa den, och utan att det föll någon
in att förhindra honom, stöta -den i sitt
bröst. Stålet var kort, bröstet djupt. Ian
stötte länge deri — mer än tjugu gånger
— under det han ropade: Skall jag icke
kunna träffa dig, fördömda hjerta! — Och
ändtligen nedföll han, dödsmatt, badande i
sitt blod.
Hvilken af dessa båda var den andres
offer?
När Claude återfick sin sansning, låg han
i en säng, förbunden och under en sorg-
fällig vård. Vid hans hufvudgärd suto nå-
gra barmhertiga systrar, jemte ransakunings-
domaren och hans sällskap. Med delta-
gande frågade dessa: Huru mår ni?
Han hade förlorat mycket blod, men saxen,
hvarmed han, i sin villfarelse, tänkt mörda
sig, hade illa gjort sin tjenst. Ingen stöt,
intet sår var farligt; blott de han tillfogat
D. voro dödliga.
Förhöret börja!e. Domaren tillfrågade
Claude Gutux, om det var han, som mör-
dat uppsyningsmannen öfver verkstäderna
vid korrektionsinrättningen i Clairvaux?
Ilan svarade: Ja. Man frågade honom: fivar-
för? Han svarade: Det enyår er icke.
Emellertid började hans tillstånd förvär-
ras; en elakartad feber brugte honom nära
löden. November, december, januari, och
ebruari förflöto på detta sätt, under om-