Monitör.n cffentliggör ett upprop af drott-
ning I abella till spanska folket, hvars inne-
håll är sördeles egnadt att väcka munterhet.
Denna verkan har det också gjort och Isa-
beila har låtit tillkänrrag fva i tidlingarne att
hoa icke7är författarinna till detamma. Emel-
lertid tyckas tidnivgarne icke vilja sätta full
tro till devna försäkras; åtminstose meddela
de, för att roa sina läsare, utdrag ur det ifrå-
gavarande aktstycket. Den helige Furdi-
nands arfvinge —- så kallar sig den dygd-
ädla damen — utropar på ett ställe:
Men om Gud förkortar pröfningens tid, om
det moln, som fsiskheten sammandragit och
förtalet gjort änru svartare, ändtigen ski g-
rar siz, och om, få:om Jag hoppas, Jag blie
återkallad af ju:t desamma, hvilka i sin vill-
farelse tvurgo Mig att fly, utan att veta, burn
bittert det är för en konungadotter att äta sitt
bröd i landsflykt, att stiga öfver tröskeln till
ett främmande hu3 och tömma tårarnes och
gallans bägare; om ändtligen sanniogen säkert,
om äfven långsemt, åter upptänder den hän-
förelsens eld, hvarmed Mitt folk så ofta jub-
Jat till Mia ära, och hvaraf Mitt bekymrade
hjerta äsru mera än Min sårade stolthet nu
är i behof; om 0. s. V.f
Ja, om icke de förargliga om och men
vore med!