Monitör.n cffentliggör ett upprop af drottning I abella till spanska folket, hvars innehåll är sördeles egnadt att väcka munterhet. Denna verkan har det också gjort och Isabeila har låtit tillkänrrag fva i tidlingarne att hoa icke7är författarinna till detamma. Emellertid tyckas tidnivgarne icke vilja sätta full tro till devna försäkras; åtminstose meddela de, för att roa sina läsare, utdrag ur det ifrågavarande aktstycket. Den helige Furdinands arfvinge —så kallar sig den dygdädla damen — utropar på ett ställe: Men om Gud förkortar pröfningens tid, om det moln, som fsiskheten sammandragit och förtalet gjort änru svartare, ändtigen ski grar siz, och om, få:om Jag hoppas, Jag blie återkallad af ju:t desamma, hvilka i sin villfarelse tvurgo Mig att fly, utan att veta, burn bittert det är för en konungadotter att äta sitt bröd i landsflykt, att stiga öfver tröskeln till ett främmande hu3 och tömma tårarnes och gallans bägare; om ändtligen sanniogen säkert, om äfven långsemt, åter upptänder den hänförelsens eld, hvarmed Mitt folk så ofta jubJat till Mia ära, och hvaraf Mitt bekymrade hjerta äsru mera än Min sårade stolthet nu är i behof; om 0. s. V.f Ja, om icke de förargliga om och men vore med!