mage var så beskaffad, att tvenne men-
niskors vanliga näring knappt förslog till
hans dagportion. De Cotadilla hade en
dylik aptit, och skrattade deråt; men det
som är ett ämne till löje för en spansk grand,
som eger femhundratusen får, är en hörda
för en arbetare och en olycka för en fånge.
Medan Claude Gueux var en fri man och
på sin vindskammare, arbetade han hela
dagen, förtjente sina fyra marker bröd och
förtärde dem. Nu arbetade han hela dagen
i fängelset, och erböll oföränderligt för sin
möda halfannan mark bröd och åtta lod
kött. Fångportionen är alltid bestämd.
Claude hade i fängelset en beständig hun-
ger. Han svalt, och dermed väl. Han teg
dermed, det var hans karakter.
En dag hade Claude nyss förtärt sin
magra kost och åter satt sig till sitt ar-
bete, för att dermed förjaga hungern. Gladt
åto de andra fångarne. En blek, ljuslätt,
sjuklig yngling närmade sig honom med en
knif i handen tillika med sin portion, den
han ännu icke vidrört; han stannade ut-
med Claude, liksom han velat, men icke
vågat tilltala honom, Ynglingen, hans bröd
och hans kött voro Claude i vägen.
— Hvad vill du? frågade han honom slut-
ligen.
— Gör mig en tjenst; sade den unge
mannen fruktande.
— Hvad då?