grundplåten till sin förmögenhet på bröllop
och lekstugor; det var derför han, son och
sonson genom olika egenskaper, hade slitit
och lidit! Summan var tillräckligt stor, för
att hon dermed skulle kunna komma fram
ett långt stycke i verlden och derigenom
äfven hastigare närma sig det föresatta
målet.
Men som en solstråle steg den tanken
upp i hennes själ, att modren nu kunde
flytta till henne — för hvarje dag skulle
hon kunna få bereda sin mor någon glädje
— hon skulle få göra afbetalningar på den
skuld, hvari hon stod till sin mor!
Hon skref nästa postdag ett långt bref till
henne och trodde aldrig, att hon skulle ut-
härda tiden till dess svaret kom. Hon ut-
härdade emellertid, hon måste äfven bära
tyngden af den missräkning, som hon gjort,
ty Gunlaug svarade med många tacksägel-
ser, men menade att hvar och en trif-
ves bäst med sitt. Nu lofvade prosten att
skrifva; och då Gunlaug fick hans bref,
kunde hon ej längre hålla saken hemlig,
utan berättade för sina kunder och alla be-
kanta, att hennes dotter skule bli någon:
ting mycket stort och ville ha henne till sig.
Derigenom blef denna sak en vigtig ange-
lägenhet för hela den lilla staden och det
hölls öfverläggningar derom på lastbryggor,
fartyg och i alla kök. Gunlaug, som hittills
aldrig hade nämnt sin dotters namn, talade
FISKARFLIOCKAN, 30