l ; DIDCNaAUNa TOreStallninged, alb Kronogoasenl J blifvit åt adelsmänven anslagna af danska regeringen med oinskränkt eganderätt, enligt begreppen här i landet. Nästan alla länders biI storia visar, att man öfverallt nödgats stifta lagar till förekommande af arbetarses förtryck; Sverige utgör ett blaud de få undantagen i detta fall, och detta beror helt visst deraf, att svenska arbetarne an etts hafva, och till en del verkligen haft, målsmän inom representationen, uti förra riksdagarnas bondestånd. Satsen om det Sfria aftalets rätt kan ej här göra sig gällande; ty erligt naturens lag känner menniskan sig bunden vid den torfva, der hennes vagga stått, och der vill hon ostörd qvarblifva, så länge hon uppfyller dermed förenade skyldigheter. Existerar ännu något af hofrverisystemet, så är det lagstiftarens skyldighet att träda emellan och lemna skydd mot förtrycket. Den nya formen för kontrakterna, i hvilken ingår en blandning af hofverisystemet och de bestämmelser som nya förhållanden påkallat, ansåg tal. farligare än rent hofveri; ty den kunde !emna spelrum åt mångfaldigt förtryck. Frälsebönderna borde derföre bedömas mildare, än hvad här skett. De göra ju ej anspråk på eganderätt, utan endast på rättigheten awt få orubbadt, son efter far, bruka sitt hemman, så länge de fullgöra hvad derför rättvisligen fordras. Tal. beklagade, att kronans mål ej få behandlas inför vanlig domstol, utan i kammarkollegium, hvarigenom den vid rättegångar vanliga och nödiga friheten betydligt inskränkes. Hr Ribbing motsatte sig äfven remiss på samma skäl som de föregående talarne. Riksdagen vore ej samlad, för att utdela gracer genom att lyssoa till framställda, omotiverade önskningar, utan för att öfveriägga om landets angelägenheter och fatta praktiska beslut. Hr Per Nilsson från Espö hade blifvit uppmaned att afgifva en motion i samma syfte, som den nu omhandlade, men då han ej lyckats erhålla för de:s uppsättande rödiga handlingar, så hade han derifrån afstått, emedan han ville, att behandlingen af denna fråga skulle ske på samma sätt som i Darmark, der den blifvit tillfredsställande utredd och löst. Det är märkvärdigt och ej utan betydelse, menade tal., att bland alla skånes frälsebönder råder den föreställningen, att de ega rätt att besitta sina hemman, exdast de fullgöra sina skyldigheter. I tal:s hemort ligger Jordberga egendom, som haft till egare den bekante friherre v. Nolcken. Denne man hade frångått hofverisystemet fullständigt och förvandlat hofveribönderna till arrendebönder. Detta ombyte utföll till båda parternes belåtenhet. Välmågan blef större hos bönderna i samma mån de fingo friare händer, och jordegaren fick större inkomster, hvilka fortfarande ökas, ty hvart tionde år förnyas kontrakterra och arrendatorerna ingå då med nöje på, att öka arrendet i samma mån som deras hemman blifvit förbättrade och lemna högre skördar. Tal. uttryckte sin förvåning öfver, att skånes godsegare ej följt detta vackra exempel, hvilket skulle ländt dem sjelfva till fördel på samma gång de framkallat omkring sig en välmående och lycklig befolkning. Huru ser det nu i stället ut på de stora godsen? En betydlig skillnad förefinne3 öfverallt mellan frälseoch skattebö-derna, icke allenast i afseende på deras ekonomiska vilkor, utan änna mera och väsendtligare i afseende på deras bildningsgrad. Orsakerna till den sednare oiikheten ligger uteslutande i deras egenskap af frälsebönder. Man måste beklaga dem, men ej anklaga. Anklagelsen drabbar andra. Den drabbar i främsta rummet dem, som försummat deras undervisning eller som icke beredt dem tillfälle till sådan; den drabbar i andra rummet dem, som så ordnat undervisningen i våra skolor, att man der ej får begrepp om landets lag och rätt, eller de menskliga rättigheter, som 3zamhället tillmäter hvar och en, och de medborgerliga pligter, alla måste åtaga sig, som vilja njuta samhällets skydd och åtpjuta dess förmåner; anklagelsen för frälseböndernas okunnighet om sina pligter och rättigheter drabbar slutligen egendomsegarne, som ej alltid användt de rätta medlen att bibringa dem upplysning om hvad de behöft veta. Skånska bonden är icke oräsonlig, endast han bebandlas rätt, endast han är öfvertygad om att rätt honom vederfares. Tvärtemot flera andra ledamöter i kammaren var tal. öfvertygad, att om riksdagen upptager denna fråga till behandling, skall detta mera än mycket annat lugna oron och minska trotset, som har sin orsak i okunnigheten; och derför yrkade han remiss. Hr Hedlund hade under diskussionen blifvit öfvertygad, att riksdagen ej kan behandla denna fråga. I sammanhang med detta erkännande vilie dock tal. uttrycka den öfvertygelse, att arbetarnes rätt här i landet ej är rätt behandlad och alldeles icke skyddad. En hemmansbrukare får ofta gå fråa sin gård, såsom spariven från axet. En främmande njuter ofta skördan af hans arbete. Osäkerheten ibesittringsrätten skall alltid åstadkomma oro. Lagstiftningen måste förr eller sedaare här som aunorstädes skydda äfven arbetarens egandesätt, genom att tillförsäkra hocom skörden af hans nedlagda arbete. Hr Sven Nilsson bade med förvåning hört en framstående l.damot yttra, att häfd kunde göra rätt till orätt. (Se gårdagsbl.!) Då jurister hysa sådana åsigter är det ej underligt att bonden kallar sig rättslös. Förhållandena med frälsebörderna i Skåne kan ej jemföras med Jandtboförhållardena, som existerat i Danmark, ty åer voro bönderoa Jifegna. Tal. avförde exempel på att nuvaravde jordeböcker alldeles icke befuniits felfria. Tyckte för öfrigt att man gjort för mycket väsen af denna motion; man kunde utan froktan öfverlemna den åt utskottet, som nAn Al nlla dra sare Am att dan firga an cÅå