l
;
DIDCNaAUNa TOreStallninged, alb Kronogoasenl J
blifvit åt adelsmänven anslagna af danska re-
geringen med oinskränkt eganderätt, enligt be-
greppen här i landet. Nästan alla länders bi-
I storia visar, att man öfverallt nödgats stifta la-
gar till förekommande af arbetarses förtryck;
Sverige utgör ett blaud de få undantagen i detta
fall, och detta beror helt visst deraf, att sven-
ska arbetarne an etts hafva, och till en del verk-
ligen haft, målsmän inom representationen, uti
förra riksdagarnas bondestånd. Satsen om det
Sfria aftalets rätt kan ej här göra sig gällande;
ty erligt naturens lag känner menniskan sig
bunden vid den torfva, der hennes vagga stått,
och der vill hon ostörd qvarblifva, så länge hon
uppfyller dermed förenade skyldigheter. Exi-
sterar ännu något af hofrverisystemet, så är det
lagstiftarens skyldighet att träda emellan och
lemna skydd mot förtrycket. Den nya formen
för kontrakterna, i hvilken ingår en blandning
af hofverisystemet och de bestämmelser som nya
förhållanden påkallat, ansåg tal. farligare än rent
hofveri; ty den kunde !emna spelrum åt mång-
faldigt förtryck. Frälsebönderna borde derföre
bedömas mildare, än hvad här skett. De göra
ju ej anspråk på eganderätt, utan endast på
rättigheten awt få orubbadt, son efter far, bruka
sitt hemman, så länge de fullgöra hvad derför
rättvisligen fordras. Tal. beklagade, att kro-
nans mål ej få behandlas inför vanlig domstol,
utan i kammarkollegium, hvarigenom den vid
rättegångar vanliga och nödiga friheten betyd-
ligt inskränkes.
Hr Ribbing motsatte sig äfven remiss på sam-
ma skäl som de föregående talarne. Riksda-
gen vore ej samlad, för att utdela gracer genom
att lyssoa till framställda, omotiverade önsknin-
gar, utan för att öfveriägga om landets angelä-
genheter och fatta praktiska beslut.
Hr Per Nilsson från Espö hade blifvit upp-
maned att afgifva en motion i samma syfte, som
den nu omhandlade, men då han ej lyckats er-
hålla för de:s uppsättande rödiga handlingar,
så hade han derifrån afstått, emedan han ville,
att behandlingen af denna fråga skulle ske på
samma sätt som i Darmark, der den blifvit till-
fredsställande utredd och löst. Det är märk-
värdigt och ej utan betydelse, menade tal., att
bland alla skånes frälsebönder råder den före-
ställningen, att de ega rätt att besitta sina hem-
man, exdast de fullgöra sina skyldigheter. I tal:s
hemort ligger Jordberga egendom, som haft till
egare den bekante friherre v. Nolcken. Denne
man hade frångått hofverisystemet fullständigt
och förvandlat hofveribönderna till arrendebön-
der. Detta ombyte utföll till båda parternes
belåtenhet. Välmågan blef större hos bönderna
i samma mån de fingo friare händer, och jord-
egaren fick större inkomster, hvilka fortfarande
ökas, ty hvart tionde år förnyas kontrakterra
och arrendatorerna ingå då med nöje på, att öka
arrendet i samma mån som deras hemman
blifvit förbättrade och lemna högre skördar.
Tal. uttryckte sin förvåning öfver, att skånes
godsegare ej följt detta vackra exempel, hvilket
skulle ländt dem sjelfva till fördel på samma
gång de framkallat omkring sig en välmående
och lycklig befolkning. Huru ser det nu i stäl-
let ut på de stora godsen? En betydlig skillnad
förefinne3 öfverallt mellan frälse- och skattebö--
derna, icke allenast i afseende på deras ekono-
miska vilkor, utan änna mera och väsendtligare
i afseende på deras bildningsgrad. Orsakerna
till den sednare oiikheten ligger uteslutande i
deras egenskap af frälsebönder. Man måste be-
klaga dem, men ej anklaga. Anklagelsen drabbar
andra. Den drabbar i främsta rummet dem,
som försummat deras undervisning eller som icke
beredt dem tillfälle till sådan; den drabbar i
andra rummet dem, som så ordnat undervisnin-
gen i våra skolor, att man der ej får begrepp
om landets lag och rätt, eller de menskliga rät-
tigheter, som 3zamhället tillmäter hvar och en,
och de medborgerliga pligter, alla måste åtaga
sig, som vilja njuta samhällets skydd och åt-
pjuta dess förmåner; anklagelsen för frälsebön-
dernas okunnighet om sina pligter och rättig-
heter drabbar slutligen egendomsegarne, som ej
alltid användt de rätta medlen att bibringa dem
upplysning om hvad de behöft veta. Skånska
bonden är icke oräsonlig, endast han bebandlas
rätt, endast han är öfvertygad om att rätt ho-
nom vederfares. Tvärtemot flera andra ledamö-
ter i kammaren var tal. öfvertygad, att om riks-
dagen upptager denna fråga till behandling, skall
detta mera än mycket annat lugna oron och
minska trotset, som har sin orsak i okunnighe-
ten; och derför yrkade han remiss.
Hr Hedlund hade under diskussionen blifvit
öfvertygad, att riksdagen ej kan behandla denna
fråga. I sammanhang med detta erkännande
vilie dock tal. uttrycka den öfvertygelse, att
arbetarnes rätt här i landet ej är rätt behand-
lad och alldeles icke skyddad. En hemmans-
brukare får ofta gå fråa sin gård, såsom spari-
ven från axet. En främmande njuter ofta skör-
dan af hans arbete. Osäkerheten ibesittrings-
rätten skall alltid åstadkomma oro. Lagstift-
ningen måste förr eller sedaare här som aunor-
städes skydda äfven arbetarens egandesätt, ge-
nom att tillförsäkra hocom skörden af hans ned-
lagda arbete.
Hr Sven Nilsson bade med förvåning hört en
framstående l.damot yttra, att häfd kunde göra
rätt till orätt. (Se gårdagsbl.!) Då jurister hysa
sådana åsigter är det ej underligt att bonden
kallar sig rättslös. Förhållandena med frälse-
börderna i Skåne kan ej jemföras med Jandt-
boförhållardena, som existerat i Danmark, ty
åer voro bönderoa Jifegna. Tal. avförde exem-
pel på att nuvaravde jordeböcker alldeles icke
befuniits felfria. Tyckte för öfrigt att man gjort
för mycket väsen af denna motion; man kunde
utan froktan öfverlemna den åt utskottet, som
nAn Al nlla dra sare Am att dan firga an cÅå