med hela handen och hvila ut; ty då hon
nu stod vid målet, började hennes hjerta
slå så våldsamt, att hon nästan förlorade
andedrägten. Men då hon fann, att hen-
nes oro tilltog ju längre hon dröjde, måste
hon skynda sig att få visshet — och lu-
tade sig derför hastigt emot fönsterrutorna
och blickade in. Ett gällt skri svarade
från rummet. Signe, som setat i ena soff-
hörnet, sprang i ögonblicket upp på golf-
vet och slog ifrån sig den främmande sy-
nen med begge armarne och flydde.
Denna figur på rutorna, denna hänsyns-
lösa och motbjudande djerfhet, detta upphet-
sade och lågande ansigte i månskenet —
Petra insåg genast sjelf, att hennes olyck-
liga infall ensamt var tillräckligt, att väcka
afsky hos Signe, ja, att hennes bild kan-
hända hädanefter för altid skulle injaga
en oöfvervinnelig skrämsel i väninnans
finkänsliga natur; hon förlorade fattningen
och föll med ett genomträngande skrik.
Folket i huset hade skyndat ut vid Signes
rop, men ej kunnat upptäcka någonting,
nu hörde de åter ett rop, och hela prest-
gården kom i rörelse, man sökte, man ro-
pade, utan att få något svar, och det var
en ren tillfällighet som gjorde, att prosten
tittade ut genom Signes fönster och fick
se Petra ligga nedfallen mellan krusbärs-
buskarne. En häftig förskräckelse grep
alla, man skyndade ned och lyckades efter
FISKARFLICKAN, 23