tidigt, omkring en half aln för hvarje gång;
men det skulle vara en kraftfull hands
kraftiga fingrar för att kunna hålla fast i
listerna, hvilka endast hade en tums
tjocklek. Hon var dessutom rädd att nå-
gon skulle se henne, ty naturligtvis ville
man då sätta denna vandring i samman-
hang med hennes klättrande på repstegen.
Det gällde derföre att komma ifrån den
sidan, som var vänd åt gården, och till
tvärväggen; hon kom lyckligt dit, men möt-
tes der af en ny fara. Inga gardiner voro
nemligen nedsläppta för fönsterna, hvarför
hon måste huka sig ned, under det hon i
stor fruktan för att falla passerade förbi
hvarje fönster. På den andra långväggen
satt vattenlisten mycket högt öfver mar-
ken, emedan stenmuren der hade en betyd-
lig höjd, men dernere sträckte sig längs
hela väggen en häck af krusbärsbuskar,
som kunde taga mot henne om hon föll.
Men hon hyste ingen fruktan. Det sved i
fingrarne, senorna skälfde och hela hennes
kropp darrade, men bon gick modigt framåt.
Nu återstod blott några steg innan hon
var vid målet. Det brann ej något ljus
inne hos Signe och gardinen var icke hel-
ler nedrullad för hennes fönster; men må-
nen lyste klart in derigenom, så att hon
nog skulle kunna se hvarje vrå i rummet.
Detta ingaf henne nytt mod, hon nådde
fönsterfodret och kunde ändtligen gripa fast