Frågan om de skånska frälsebönderna behandlad ianära kanmaren. I gårdagsnumret af denna tidning meddelades en motion, väckt i andra kammaren af hr Ola Jönsson och innehållande ett förslag om tillsättandet af en komit för undersökning om vissa kronan afbönda egendomar och rättigheter i Skåne, Det var att förutse att denna motion, såsom närmast föravledd af den nu bland skånska frälsebönderne rådande oron, hvilken på några ställen utbrutit i våldsamheter och lagöfverträdelser, skulle inom kammaren ådraga sig mer än vanlig uppmärksamhet, emedan den berörde ömtåliga förhållanden och bringade en fråga på tal inom en riksförsamling, som måhända aldrig kan tilifredsställande lösas, men hvilken, å andra sidan, är af så utomordentlig vigt, om den ock har sin enda grund i villfarelse och okunnighet, att den af den lagstiftende makten förr eller sedrnare måste tagas om hand. Då denna motioa under sammanträdet i går förmiddag skalle remitteras, uppstod en lång och särdeles intressant diskussion, hvartill uppslaget gafs af landshöfdingen i Malmöhus län, hr v. Troil, som först erhöll orget och började Bitt anförande med det påståendet, att motionens syfte ej var hvarken mer eler mindre än att få tillsatt en ny reduktionskomtte. Kammaren hade haft rätt att fordra, det motionären, då ban framkom med ett så stort och vidtomfattande förslag, avfört några bevis, något enda fsktum, eller några handlingar, som ådagalade behofvet af den åsyftade undersökningen. Men något sådant hade ban ej gjort. Han hade åtnöjt sig med att motivera förslaget med några i allmänna ordalag affattade anspelningar, hvilka voro mycket obestämda och derför äfven mångtydiga. Tal. skulle för sia del med tystnad gerna öfverlemnat åt utskottet att bereda motionen det öde, den förtjenade: en bråddöd; men då deri inblandats kända, sorgliga förbållanden, som ännu existera i den provins, tal. tillhörde, och det län, öfver hvilket han var styresman, ville han härom inför kammaren yttra några ord, sedan den obetänkta motionen bringat dessa förhållande nunder riksdagens öfverläggning. Iotet tvifvel finnes derom, att de skånska herregårdarna inneha sina frälsehemman på full laglig grund och såsom rättfången egendom. Alla offentliga hardlingar och jordeböcker bestyrka detta, och det finnes, menade tal., ingen lucka i den bevisning de lemna. Derom vittvar 1662 års jordebok, daterad två år efter Skånes förening med Sverige, och sålunda upptagande förhållandena mellan adeln och bönderua sådana de varit uuder danska väldet; derom upplyser jordedboken öfver Lunds kapitels hemman, upprättad under åren 1643 och 1649 och derom lemnas eutligen besked i den jordebok, daterad 1638, i hvilken upptagas alla tionde-skyldiga hemman och deras zatur. Alla dessa offentliga: handlingar jemte flera at färskare datum, lemna en tå tydlig och noggrann utredriog af Skånes egandesrätts-försållanden, att derom ingen ovisshet mer kan råda bland dem, som vilja se saåken sådan den är. Man får i dem alla beböfliga upplyssingar om de skånska jordegendomarnas uppkomst och första bistoria, och man finner deraf, bland annat, att de skånska egaudcrättsförhållandena voro fullstärdigt ordvade redan us der det davska väldet. Tal, som haft särskildt. anledsivg att söka få denna fråga utredd, hade. fått denna öfvertygelse, och dena kunde ej .rub-. bas förr än klara och ojäfviga bevis på mot: satsen för honom framlades. . Hr Bergström delade föregående talares åsigter och ötveriygelse. — Om falskt mynt befinnes vara i omlopp, är det polisens pligt att förekomma dess cirkulation, äfven om något i verkligt ädel metall deri skulle vara blandadt. I lifvet: allmänna angelägenheter, isynacerket hvad beträffar opinioners och åsigters beskaffenhet, ansåg tal. pressen intaga en ställning, som motsvarade den af säkerhetspolis. Tal hörde till dem, som anse en fri press höra till ett lands största välsignelser. Han viilo ej slunga någon beskyllning mot den aktningsvärda delen af landets press, men ville dock anmärka, att denna oro aldrig skulle uppstått, såvida pressen bade gjort sin pligt. Den nu omhandisde motionen, 10:e en fensationsmotion, och han klandrade den bafvudsakligen derför, att dor stödde siv uteslutande på ett privat-ictrasse. Oroa i Skåne gäller alldeles icke frågan om efocderätten, uten handla alla uppkomna tvister endast om kontraktsbrott. Rörande egarderätten he vi lagliga domstolar, som. aldrig skola svika sin prigt. Det. är ej i Sverige samma förhållande som i många andra länder, hvilka blifvit cröfrade, att all ureprunglig eganderätt tilltör kronan, ettisådant nåståenrda är an förvillelsea. tv hos 039 ha fgår