från poliskammaren, hölls å samma afdelning för
T hör med f. d. slagtardrängen Carlsson, angifvei
I att hafva våldfört sig å sin f. d. matmor, slag
tarhustrun Råström, vid afläggandet af en visi
Nyårsdagen kl. omkring 9 på aftonen.
.. Ordf. (efter remisshandlingarnes uppliäsande)
Ar det inte som här står, Carlsson?
Carlsson. Nej, inte! Dä ä Råströmskan å Rå
strömen som slåss för hvareviga minut.
Ordf. Du har således icke Nyårsdagen detta år
infunnit dig i huset n:o 35 Nya gatan och med
hugg och slag öfverfallit hustru Råström, samt
I trampat henne på bröstet?
Carlsson. Nehej, för hela ställningen är precis
rakt osann; jag har allri varit i det huset.
Hustru Råström (lifligt). Kors så han ljuger!...
Han har vari i vår tjenst i 5 år. (Ännu lifligare).
Får jag lof å tala nådi lagman!... Förhållandet
var så, att jag sitter i mitt rum, så kommer Carls-
son in å önskar godt nytt år, åsså säjer han att
han vill ha sina svin. Öm du sjunger, säjer ja.
Ni ska inte lura mej på svina, säjer han. Dä
i du som gör gubbar, säjer ja, å di i inte
värt du kommer hit å bråkar med din utslitna
päls, säjer ja. Nå, då tar han i mej å skriker:
ja ska ge dej kärng, säjer han; slår ikull mej,
j drar mej rundt ikring i håret, å då ja skulle knalla
mej undan, gnor han efter å trampar mej på brö-
stet på gåln. Då kom te all lycka en gående, å
då fick han brottom te köra å vända, för si han
kom åkandes.
Carlsson (hviftande med-handen). Hela ställ
ningen i lögneriaktig, utom svina, för...
Ordf. Ja, nog hör jag, att han nekar. Målet
förekommer åter om 14 dagar, då bustru Råström
skall återkomma, medhafvande vittnen. . Carlsson
skall då infinna sig vid laga påföljd. Adjö.
Carlsson (nfligsnande sig). Hela ställningen ä
hopspunnen, div säjer ja.
Lamndsortemn.
Böter för förklenliga yttramden.
Dalpilen berättar, alt Folkare häradsrätt fällt
hemmansegaren Anders Persson i Haltarsbo, Fol-
kärna socken, att för förklenliga yttranden om
nämnde seockens bevillrings-beredning böta 20 rdr.
Häradsrittens utslag har dock blifvit af Persson
öfverklagadt.
Fredelinska. balamsen. Ransaknin-
gen vid Sala rådhusrätt med häktade f. d. t. f.
bergslagskassören C. Fredelin har så långt fortskri-
dit att, vid rättens sammanträde i onsdags, slutpå-
stående afgafs af allmänna åklagaren, hvilken yr-
kade ansvar å Fredelin enligt 12 och 22 i 25
kap. af gillande: strafflag; och lemnades Fredelin,
på derom af honom framställd begäran, tid för af-
gifvande af svaromål öfver slutpåståenderna, till
den 26 dennes, hvarefter utslag i målet torde vara
att snarligen förvänta. i
Faran afatt störa en prests matro.
För någon tid sedan omnämnde vi, efter en lands-
ortstidning, att prosten Broström i W. Karup blif-
vit anklagad, för att hafva svårligen förgått sig mot
en person med det fruktansvärda namnet Nero;
hr Nero hade nemligen, enligt historien, blifvit af
prosten öfverfallen med slag och sparkningar samt
hotad med knif.
Den 15 dennes förekom detta märkliga mål till
handläggning vid Bjäre häradsrätt, hvarvid parterna
iakttogo personlig inställelse, käranden försedd med
två vittnen, :och svaranden med ett, en hos honom
boende mamsell. ;
Käranden, en liten obetydlig fgur med en myc-
ket bedröflig uppsyn, berättade, atthan den 7 sept.
förlidet år på aftonen, blifvit, af en f. d. husar
vid namn Brandqvist, anmodad medfölja till pro-
sten Broströms bosted för att delgifva hans hög-
vördighets son en stämning. Anlände till ort och
ställe knackade husaren helt höfligt på. Dörren
öppnades af unga hr Broström, hvilken anhöll att
få veta herrarnes ärende. Sedan, emedlertid, hr
B. blifvit underrättad om detta, blef han arg och
bad knackaren med sällskap, dra åt..., påstående
att liden ej vore lämplig (för honom förstås). Som
Brandqvist detta oaktadt envisades att få tfla re-
son med presterskapet, blefvo såväl farsom son topp
tunnor rasande, störde som de blifvit vidintagan-
det af sin qvällsmat, och rusade ut, dervid pappa
B., utan vidare krus tog ettraskttagi Neros skröp-
liga lekamen och skjutsade syndaren hufvudstupa
utför förstugutrappan, der dennes oroliga hufvud
och surmulna ansigte kom i en obehagligare berö-
ting med jorden, hvarvid den olycklige ock fick sin
högra tumme förderfvad. — Så snart prosten kom
utrusande från matsalen för attvederbörligen näpsa
sina dumstriga får, blef det ena, eller Brandqvist,
så förskräckt, att han, allt hvad de svaga tygen
höllo, med susande fart rusade ut på gården. Hans
förskräckelse ökades ofanligt vid åsynen af den
blanka knif, som blixtrade i den gamle själasörja-
rens hand, och f. d. krigarens mod var i detta kri-
tiska ögonblick icke värdt någonting. — Ett vittne,
vid namn Lidberg, som stod qvar i förstugan me-
dan uppträdet egde rum, hade åsett alltsammans
och äfven sett blankt vapen i prostens högra hand ; —
dock förklarade båda vittnena, att de trodde det
förfärliga mordvapnet varit en vanlig bordkuif,
som prosten begagnat vid sin kropps välfägnad
under denna aftonstund och att han alldeles icke
dermed hotat någon, utom möjligen en oskyldig;
stekt -kyckling, spädgris, eller annat matnyttigt
djur, som varit föremål för anfall vid matbordet.
Tidningarnes historia om, huru prosten drog blankt
i brotslig afsigt, saknar således all grund. — Lid-
bergs och Brandqvists vittnesmål öfverensstämde
såväl sinsemellan som med kärandens berättelse
om förloppet.
. Prosten, härefter hörd, utvecklade i ett längre,
väl motiveradt anförande sitt. oskyldiga beteende
vid tillfället, bedyrande sig ej ha varit beväpnad
med knif då han föste, ej kastade, Nero utför
trapporna. Såsom bevis på sitt humana uppträ-
dande, anhöll han, efter försvarstalels slut, att få
höra ofvannimnda mamsell (inga naimn!). Mam-
sellen berättade, efter aflagd vittnesed, till en bör-
jan att hon ej hört eller sett någonting, men sedan
pastorn sjelf, i egen person, hjelpt henne på
trafven, d. v. s. sagt henne huru hon borde säga,
erintade hon sig ha hört oväsen i förstugan, samt
att prosten gifvit order, att drängarne skulle efter-
skickas för att köra ut ett par personer, som störde
hans matro. Några sparkningar bade hon ej sett
utdelas.
Målet blef uppskjutet derföre, att svaranden yr-
kade det kärandens vittnen skulle förvisastill sin
tiälagöriera för att undervisaa am edense viot samt