.
Riksdags-Nyheter.
De båda kamrarnas ledamöter samlades i
lördags morgon kl. 10 första gången under denna
riksdag å sina plenisalar. Sedan hälsningar och
handslag vexlats, öppnades sammankomsterna
af ålderspresidenterna, hr Sprengtporten i för-
sta och hr Hierta i andra kammaren, med
några helsningsord, hvilka vi här anföra.
Första kammarens ålderspresident yttrade:
M. hrr! Af enahanda skäl, som vid tvänne före-
gående tillfällen blifvit anförda, tillkommer det
mig äfven nu att, under några ögonblick, intaga
ordförandeplatsen inom denna högt ärade försam-
ling; och då det nya tidskifte för vår afsedda verk.
samhet, som nu inträder, är egnadt att återföra
tankarna på den väg, som tillryggalagts, möter
oss i främsta rummet den erfarenheten från våra
förra sammankomster, att vår nya riksdagsordning
erbjuder oss all önsklig lättnad och trygghet vid
ärendenas behandling.
Vi ega således i våra händer verktyget för ett
godt arbete, och då hvarken viljan eller insigterna
saknas inom representationen, återstår det endast
att finna de utviägar, som säkrast leda till målet,
och dessa skola nog , i mån af omständigheterna,
erbjuda sig, så framt de :med allvar sökas.
Man bör sålunda kunna trygga sig vid den före-
ställningen, att vår sammanvaro ickeskall blifva
utan gagn för vårt älskade fosterland; och med
detta hopp helsar jag begynnelsen af första kam-
maren vid innevarande riksdag och förklarar dagens
sammanträde öppnadt.
Andra kammarens ålderspresident öppnade
sammankomsten med följande tal:
Då riksdagens andra kammare för tredje gången
sammanträder för fullgörande af de uppdrag, som
grundlagen tillerkänner och ålägger det svenska
folkets representanter, påtränger sig i fritmsta rum-
met många bland oss den erinran, att sorgen är
en gäst, som intränger objuden äfven i riksförsam-
lingar och tager sin plats på hvilken bänk, den
behagar; ty glädjen att få Kelsa hvarandra hjert-
ligt välkomna till de gemensamma arbeten, som
förestå, blandar sig denna gång med saknaden af
flera kammarledamöter, än tillförene, som icke
mer skola deltaga i våra öfverläggningar, men hvil-
kas minne skall förvaras af den offentliga erkän-
lan eller den enskilda vänskapen.
re ot