JEn blick på den nya krigs-
Inge
Disciplinstadgan och krigsdomstolar.
Tbland de första föreskrifter, som möta i
denna stadga är, uti 8 2, den bestämmel-
sen, att krigsman är vid alla tillfällen skyl-
dig visa. förman uppmärksamhet, heder och
aktning. Ett större bevis, än detta stad-
gande, på den nya militärlagens svaghet, ur
rättslig syr.punkt, kan väl icke gifvas Tag
bort alla de bestämmelser som, rent ut
sagdt, kunna göra förmannen till en de-
spotisk tyrann och föreskrif humanitet,
faderlirz omvårdnad och välvilja mot den
under lydande och den anbe-fallda hedern
och. aktningen skola kommasom en frivil-
lig gärd.
Paragraferna 21, 22, 23 och 24 bestämma
fhvem som äger bestraffningsrätt, enligt di-
:8ciplinstadgan. Deraf finner man att denna
rätt eges af chef eller befälhafvare för re-
gementen eller kår, befälhafvare för sjöför-
svarets stationer, äfvensom detacherade be-
fälhafvare ega sådan.rätt öfver sina detache-
menter, ända ned till korporalsgrad. Vi-
dare erfar man uti 6, bland en massa
andra fall af förseelser, som hänföres under
disciplinmål, att härtill äfven räknas: otill-
låtna sammankomster; fel mot förmans i
tjensten gifna befallningar; opålitlighet och
vanvård af den aktning man af andra bör
ega; samt vägran eller underlåtenhet att
fullgöra förmans i tjensten gifna befallning.
Härtill kommer nu, enligt 8 34, rättighet
för befälhafvare, att genast, utan dom och
ransakning, ålägga bestraffning för förseelse,
som han -sjelf åsett, eller eljest finner vara
uppenbar och ostridig. Slutligen beror det,
enligt å 35, på den med straffmakten för-
sedde befälhafvaren att sjelf afdöma må-
let, eller hänskjuta det till. vederbörlig
domstol. -— Då härtill kommer den be-
stämmelsen, enl. 44 8, att för den händelse
den dömde, hvilket dock är att utsätta sig
för risk af straff för obefogad klagan, skulle
vilja klaga vid högre domstol, detta dock
ej må hindra straffets verkställande i be-
hörig ordning, så synes verkligen icke nå-
gonting återstå för att med godtycklighe-
tens allmakt utrusta straffrättens innehaf-
vare.
Låtom oss med ett par exempel belysa
denna orimliga straffrätt:
En feg eller förrädisk befälhafvare står på
väg att till fienden förråda den trupp eller
position som är honom anförtrodd; några
behjertade underlydande uppträda då för
att hålla sammankomst om sättet att för-
hindra förräderiet. Befälhafvaren får kun-
skap derom. Utrustad med en straffrätt i
hvad han sjelf finner vara obestridligt och
uppenbart, låter han genast skjuta dessa
patrioter — allt i enlighet med 7 K. 4 8
strafflagen. Hvem skall nu hindra förräde-
riet och föra de dödas klagan?
Eller också: :
En chef finner det äfvenledes vara up-
penbart och ostridigt, att en underlydande,
genom att sysselsätta sig med hvad som af
andra medborgare, icke förblindade af kast-
fördomar, synes vara både lofligt och akt-
ningsvärdt, dock, derigenom vanvårdar den
aktning han af andra bör äga. Utan vi-
dare grund och rätt än sitt subjektiva om-
döme och med stöd af disciplinstadgan,
uppträder nu strafftmaktens innehafvare så-
som åklagare, vittne, domare och exekutor
och ej allenast hindrar krigsmannen att ut-
öfva ett, ur medborgerlig synpunkt sedt,
aktningsvärdt yrke, utan ådömer honom äf-
ven bestraffning.
Uti 16:de paragrafen stadgas: att officer
eller underofficer, som tre eller flere gånger
varit efter denna stadga eller efter straff-
lagen straffad, deraf minst en gång efter
tredje straffgraden, (straffen indelas efter
disciplinstadgan i 1—3 grader) kan af che-
fen eller befälhafvaren antingen, fjerde gån-
gen förbrytelsen sker, ånyo straffas efter
disciplinstadgan, eller ock målet öfverlem-
nas till behörig domstol, som då, oan-
sedt förbrytelsen varit af lindrigare art
kan döma den felande till tjenstens förlust,
tom krigsmaktens anseende, krigstuktens upp-
rätthållande, eller den brottsliges förhållande
det kräfva.
Då af det föregående synes huru lätt det
är för vederbörande att ålägga bestraffning;
huru den underlydande till och med kan
straffas för saker, som han icke anar vara
ett fel (vanvård af den aktning etc.); ja,
slutligen huru i chefens godtyckliga hand
hela dess existens och välfärd är lagd, ge-
nom makten att fråndöma tjenst med åt-