j synes vara i detta, såsom i så många andra
fall, att svenskarne äro ögonblickets barn, som
väl kunna känna varmt och lifligt, men sällan
tänka eiler reflektera. Möjligt är äfven att ett
långt större intresse för universitetsfrågan än
det som hittills visat sig, skulle gifva sig till-
känna, om denna angelägenhet varit rätt be-
handlad. Dermed må då vara bura som helst;
men emellertid är det både löjligt och ömkligt
att se, huru rika personer som vilja äfven ef-
ter sin död verka i det godas tjenst och för
allmänt bästa, kasta bort ofantliga sammor åt
alla möjliga fattiganstalter och små behof,lika-
som ville de strö sina penningar för alla vindar,
men aldrig hafva en tanke på att dermed skapa
sig ett i sanning varaktigt minne och bereda
landet och dess hufvudstad en stor, hedrande
och gagnerik institution.