Till Universitets-frågan.
Nedanstående erinran skrefs ett par da-
gar efter Karl XI:s-festen. Den har nu-
mera icke samma åpröpds, men den är ej
mindre befogad nu än då och behöfver stän-
digt upprepas till dess att universitetet blir
flyttadt till Stockholm:
Det lifliga intresse, hvarmed Stockholms in-
vånare af alla klasser mottogo underrättelsen,
först att Upsalastudenternas sångförening äm-
nade deltaga i festlighållandet af Karl XII:s
statys aftäckning och sedan att hela student-
kåren från samma universitet skulle hitkomma,
har tillika med den längtansfulla förbidan, hvar-
med allmänheten på aftonen af sftäckningsda-
gen inväntade ynglingaskaren, gifvit en ny be-
kräftelse på vår hufvudstads intresse för den
studerande ungdomen. Men härvid kan man
icke undgå göra den betraktelse: om det är
sannt, att Stockholmsboerne glädja sig åt att
ibland sig se och höra studenterna, hvaraf kom-
mer sig då den Jjumhet eller liknöjdhet, de visa
för åstadkommande af ett universitet i deras
ogen stad. Skulle det icke vara dem angenä-
mare att dagligen och, framför allt vid hvarje
tillfälle, då någon folktest förekommer eller nå-
gon nationel högtid skall firas, se landets mest
iotelligenta ungdom bland sig, än att endast vid
rågon studenternas färd genom staden höra
deras sång och aldrig, om ej hvar 150:de års-
dag af någon ryktbar konungs död, få inom sta-
dens murar ega en större del af (ej ens då hela)
studentkåren ? Vi tala icke ens om skillnaden i
gagneligt inflytarde af studenternas vistelse här,
vid en genomresa eller för beständigt. Det