han tviflade icke på att riksdagen med glädje
skulle bevilja den äskade summan, som ju var
ganska lämplig; hvarefter han önskade det unga
paret ett långt och lyckligt lif.
Hr Winther förstod icke, hvarför man ej
kunde begära närmare upplysningar i afseende
å summans storlek m. m., fastän man var nöjd
med förbindelsen, hvilket han för sin del också
var.
Konsel!jpresidenten begärde nu ordet och sade
sig villig meddela ett utskott — ifall Thinget
beslutade tillsätta ett sådant — alla upplysnin-
gar som begärdes; men dessa kunde ej ha nå-
gon historisk karakter, eftersom i sjelfva ver-
ket inga prejudikater funnos, och hvad angick
summans storlek, hade regeringen bestämt den-
samma efter att ha tagit i beräkning hvad hon
ansåg absolut nödvändigt.
Arendet blef härefter hvilande till den andra
behandlingen; Wintbers förslag om dess förvis-
ning till utskott förkastades med 60 röster mot 7.
När frågan om nålpengar och lifgeding åt
prinsessan förekom, frågade br Barfod konselj-
presidenten, om denne hade något emot att det
främmande ordet lifgeding utbyttes mot något
annat, rent danskt.
Konseljpresidenten kunde icke gå in härpå;
uttrycket lifgediog var begagnadt i äkten-
skapskontraktets såväl danska som sverska text.
För öfrist hade ju ordet lefgeding i flera
hundra år varit användt i lagspråket.
Hr Barfod vidblet sin åsigt att det önskli-
gaste vore att ordet borttages; dock hade han
för öfrigt ingenting att invända mot förslaget.
Hr Winther ville äfven nu föreslå att tillsätta
ett utskott. Förslaget, menade han, är i vissa
afseenden otydigt och uttrycket nälpenningar
kan begagvas inom familjer men bör icke för-
stås af riksdagen. Heldre än att gifva sådana
horde man något öka kronprinsens apanage.
Konseljpresidenten hade visserligen gifvit till-
känna att de 5,600 rdr, som äskades till nålpen-
gar, svarade mot räntan af den hemgift, prin-
sessan väntades få från Sverige; men efter tal:s
förmening voro fordringarne på Danmark jem-
förelsevis alltför stora, och man borde ha dröjt
med förslagets framläggande. till dess äkten-
skapskontraktet kunde företes inför riksdagen.
Konseljpresidenten hade minst väntat att få
höra dessa anmärkningar af den lärde re-
presentanten från Aarhous amts 1:sta krets med
kans djupa historiska kunskaper. Han hade
trott att Winther visste det ännu aldrig något
furstligt äktenskapskontrakt ingåtts, utan att
ett vederlag för hemgiften och en lifgeding
blifvit bestämda.
Sedan Winther åter en gång yttrat sig, be-
slöts enhälligt förslaget; hänvisning till 2:dra
behandlingev. Winthers yrkande om tillsätt-
ning af ett utskott förkastades med 63 röster
mot 4.