Bref från Upsala.
(Till Dagens Nyheter.)
Upsala, 11 januari.
Förliden trettondedagjul påträffades i en vak i
Svartbäcksån ett slagtadt, större, i fjerdedelar styc-
kadt kreatur, som af polisen genast togs i beslag
såsom varande en affär af misstänkt beskaffenhet.
Veterinärläkaren Berggren, af stadsfiskal Magni
tillkallad, påstår detsamma vara köttet af en för
ett par dagar tillbaka, förmodligen af någon tjuf-
skytt, nedslagtad elg, och gömdt derstiides i afvak-
tan på köpare. Stadsfiskalen, troende sig hafva
gjordt en god affär, transporterar köttet inom-lås
och bom för att med stadens sigill försegla3 och
sedan säljas. I TIördags såldes ock ganska rik-
tigt af stadsfiskalen och en poliskonstapel niimnde
kött å det s. k. Fisktorget, der också snart infanno
sig en massa nyfikna köpare, hvilka ej på något
vis kunde misstänka elgköttets äkthet, alldenstund
detsamma var med stadens sigill försedt, attes-
teradt at veterinärlikaren Berggren, och till på
köpet utminuterades af polisen; med sådana
garantier gick det ock åt som smör i solsken,
1 parti till 4 rdr pr 20 skålp. och i minut
till 25 öre pr skålp., för att i form af biff,
köttbullar m. m. utgöra en läckerhet på söndagens
middagsbord. På söndagseftermiddagen upptäck-
tes emellertid (o fasa!) att köttet tillhört en 8
dagar före jul sjelfdöd häst, på hvilken en hist-
slagtare här i staden hade aftagit huden och straxt
derefter nedsänkt köttet i ån för att bli af med det-
samma. Att vid underrättelsen hiirom åtskilliga
qväljningar infunno sig hos dem som itit, och att
polisen och djurlikaren blifvit betydligt utskrattade
anser jag vara öfverflödigt nämna; de hafva emeller-
tid sedan måstvidtaga den mindre behagliga åtgärden
att springa staden omkring föratt uppsöka alla som
köpt af köttet, och att, mot dettas återställande på
polisvaktkontoret, återlemna de intagna pengarne —
och hålla vederbörande nu som bist på med att
mottaga detsamma dels okokt, dels kokt, haekadt
och stekt,
Så långt brefskrifvaren. Ehuru vi ej hade
ringasto skäl att betvilla hans uppgifter, före-
föll historien oss dock så egendomlig, att vi ej
ansågo oss böra meddela den utan att hafva