ska Tidningens) förnämsta kandidater, hrr Schartau och Wilander, slagna ur brädet. Dagligt Allehandas egen advokatfiskal har ock drabbats af det hårda ödet att ej komma in i den kammare, der han är så villig att utbreda prohibitistisk visdom. Dagligt Allehanda förtiger helt och hållet genom hvilka medel den obetydliga öfvervigten nu vanns. Personerna: till aldra största delen civila eller militära embetsoch tjenstemän samt betjening, hvilka af kår-anda eller på befallning röstade på hr. Lindhagen, söm är deras kamrat eller förman. Medlen: förtalet, användt i starka och tätt upprepade doser mot hr Hedin. Dagligt Allehanda prisar vår tjenstvillighet att erbjuda valmännen skrifna valsedlar. Det har då icke varit vår mening att göra det. Det är sättaren, som gjort det anbudet. Vi hade velat nöja oss med att bereda valmän tillfälle att skrifva valsedlar. Viäro lyckliga att kunna betala Allehandas artighet med samma mynt. Dess parti ådagalade en prisvärd omsorg. Det utdelade oförtrutet både goda ord och valsedlar. En fägnesam följd af tisdagsstriden är att man på den liberala sidan nu precis vet, hvad som af den konservativa sidan kan åstadkommas vid riksdagsmannaval: det är 1,600 röster. För säkerhets skull lägga vi till 400, ty det låter tänka sig att ännu flera vaktmästare och poliskonstaplar kunna uppsändas till valurnan. Således, 2,000 man hafva de liberala att besegra nästa gång. Det hafva de lärt känna genom den förberedande striden angående hr Hedin. Lärdomen skall icke gå förlorad. En annan nyttig följd är att den länge oklara partiställningens -dimma blifvit skingrad, så att man vet hvar man har vän och motståndare. Konservativa, medger Dagligt Allehanda, äro de som vilja att landet skall blifva stående vid det nuvarande representationsskicket (med dess census). Den arbetade de liberala för, menar D. A. — Sant, men icke för att stanna dervid, utan som ett trappsteg till något fullkomligare. Och liberala äro de, som fortfarande sträfva efter det slutliga målets vinnande.