i John Bright, den store folktalaren och folkledaren, frihetens och fribandelns vällige förkämpe i England — populär der, såsom August Blanche var här — har, såsom vi redan berättat, ingått såsom handelsminister i det af Gladstone nybildade kabinettet. Men han intog ej utan tvekan sin plats vid rådsbordet, ty han ansåg sig med skäl kunna verka långt kraftigare för genomdrifvande af sina och sina klienters — folkets — intressen såsom en fri och oberoende agitator, än såsom medlem af en regering, bland hvars medlemmar han räknar mer eller mindre ljumma anhängare af allmän jemlikhet. Men han ansåg det vara en pligt mot fäderneslandet att icke vägra att mottaga den ansvarsfulla post, som snart sagdt påtvingades honom. , Det kan vara af intresse att se, med hvilka känslor en sådan man som Bright, den skarpt utpräglade demokraten, mottager ett sådant uppdrag, och vi meddela derför härnedan i öfversättning ett bref, som han straxt efter sin utnämning tillskref en förtrogen vän i Sheffield: Rochdale, 7 dec. 1868. Käre vän! Jag måste skrifva några rader för att tacka er för ert vänskapsfulla bret. Det är särdeles glädjande för mig att erfara, att ni och edra vänner i Sheffield äro nöjda med det steg, jag tagit, act sluta mig till den nya regeringen. Jag har gjort det med största motvilja, men påtryckningen var för stark för att jag skulle kunna motstå den. Jag hoppas att hafva gjort hvad som slutligen syntes mig vara min pligt att göra. Mottag mina hjertligaste tacksägelser för edra så vänliga yttranden och önskningar och var försäkrad om att jag alltid blifver eder tillgifne John Bright.