Briantes. Han har vistatz i Bourges och har
reda på mycket som rörer sagde prins, hvil-
ken är särdeles lysten efter penningar och af
föga betydenhet såsom politiker; men han kan
gå långt, ty ärelystnaden drifver honom. Man
skulle kunna locka honom, genom att ingifva
honom stora förhöppningar, och sedan begagna
honom såsom medel, på samma sätt som man
gjorde med hertigarne af Guise; ty han är
icke lik de öfriga Conderna, och han fruktar
allt och alla.
Det är derför icke så lätt att fånga ho-
nom, som man tror. Han sjelf är emellertid
oanvändbar; men hans namn representerar ett
parti. I hopp om att bli regent kan han slösa
mycket på den heliga J.-orden. Man säger att
han ej skulle rygga tillbaka för ätt låta un-
danrödja konungen och sin bror, och att man,
i händelse -af behof, skulle kunna slå både
högt och hårdt med tillhjelp af denna svaga
arm.
Om det är er åsigt att man bör gifva nä-
ring åt hans hopp, så underrätta derom er öd-
mjuka tjenare...
— Bra, bra! utropade markisen. Nu blir
det lätt för oss att göra vår vän Poulain illa
anskrifven hos prinsen samt dem bägge för-
törnade på dAlvimar. Gud skall veta att jag
helst ville lemna denne döde i frid; men om
man hotar oss med att hämnas honom, skola
vi låta hans goda vänner, som beklaga hans
öde, veta att de i honom hade en fiende.
— Det skulle gå bra för sig, om ni kunde
bevisa att dessa anteckningar äro skrifna af
hans hand, invände Lauriane.
— Det är sannt, genmälde Bois-Dor6. Men
jag hoppas att Wilhelm skall kunna skaffa oss
något bref, som han undertecknat.
— Kanske; emellertid bör ni så snart som
möjligt söka anskaffa ett sådant bevis,