sökelsen. Derför dröjde akademien med at omnämna det olycksaliga brefvet om solmaskinerna. Nej, låtom oss sätta oss till motvärn mot alla dessa upptäckter, äfven om man skulle vilja påstå, att vi af afund omöjligen kunna tåla att en svensk hittar på något, som vi alla, hela klungan, sjelfva icke hittat på; ty det är verkligen sannt, att en svensk upptäckare alltid kommer för tidigt, emedan han derigenom förtager 0ss andra hedern och nyttan af en uppfinning, som lika väl vi andra kunnat göra, om vi blott kommit att tänka derpå! Vi ha från historiens början vadat i renlaf och pustat i solskenet af hetta, utan att använda någotdera till mera nytta än hvad osökt erbjudits, och det är således obegripligt huru hr Sten Stenberg eller hr John Ericsson kunde våga att gå tiden och oss andra i förväg! Det skall ej det minsta öfverraska 03s, om vi endera dagen få höra allvarsamma farhågor öfver solmaskinernas förstörande verkan uttalas ho3 oss. Motsatsen skulle deremot väcka vår synnerliga förvåning. I synnerhet vänta vi, på grund af ofvanstående, att få höra djupa bekymmer uttalas af vårt landtmannaparti samt kunna nästan våga en hel mot en half att fråga kommer att väckas om tillsättandet af ett välfärdsutskott för det ondas afbjelpande. Solljuset måtte vi väl i Herrans namn få pjuta af i ostörd ro hädanefter som hittills! Då man kommit att omnämna nya påhitt, som synas nästan enkom gjorda för att i grund förstöra vårt älskade fosterland, så kan man ej undgå att äfven omnämna ett förslag, som, om det utfördes, skulle störta vårt land ionämnbart elände. Tidningar förorda nemligen utförsel af tuktad gatsten. Meningen år således att Paris, London, Wien, Berlin och Konstantinopel skulle på vår bekostnad få släta gator, der rikedomen och lyxen kunde behagligt gunga fram i sina gyldene vagnar, under det att vi sjelfva ej kunna gå på våra gator utan fara att lida skada till lif och Jemmar! Hvar och en vet, att det är klapperstenar, som genom att qvarhålla fuktigheten i jorden, betydligt bidraga till våra skördar. Att bortplocka klappersten vore således att förstöra landets modernäring, och att förädla den till tuktad, skulle uttömma vära arbetskrafter för ott improduktift ändamål, helst tuktad gatsten icke produeerar något och ej ens låter förbättra sig med guano eller pudrett. Man ler åt farhågan för att landet skulle beröfvas sin klappersten, men man ler icke åt att John Ericsson tror att stenkolsflötserna, med tiden, kunna tömmas. Det ena är lika möjligt som .det andra, så att vi, fastän från skapelsen rika på berg och klappersten, ändå kunna motse den dag, då hela massan blifvit exporterad... Denna artikel är ett gif akt! hvartill sjelfva srundtonen anslagits -af alla dessa herrar och män, som med upplyst nit kämpa mot renlafrens förvandlande i bränvin. Det, som åsyftas, ir att fästa uppmärksamheten på flera faror, som hota det gåmla Sverige genom des: egna söners nyfikerhet att göra skadliga upptäcker, äfven om man ej vill nämna ett ord om Vinterviken eller nitroglycerin eller dynamit eller ar Gahns metod att konservera kött, hvilken metod, använd vid de stora slagterierna på de yska stepperna och Amerikas pampas, kommer utt öfverhopa oss med import af färskt kött, ör hvilken olycka naturligtvis våra egna kreaursuppfödare be Gud oss nådeligen bexara. —T.