sökelsen. Derför dröjde akademien med at
omnämna det olycksaliga brefvet om solmaski-
nerna. Nej, låtom oss sätta oss till motvärn
mot alla dessa upptäckter, äfven om man skulle
vilja påstå, att vi af afund omöjligen kunna tåla
att en svensk hittar på något, som vi alla, hela
klungan, sjelfva icke hittat på; ty det är verk-
ligen sannt, att en svensk upptäckare alltid
kommer för tidigt, emedan han derigenom för-
tager 0ss andra hedern och nyttan af en upp-
finning, som lika väl vi andra kunnat göra, om
vi blott kommit att tänka derpå! Vi ha från
historiens början vadat i renlaf och pustat i
solskenet af hetta, utan att använda någotdera
till mera nytta än hvad osökt erbjudits, och
det är således obegripligt huru hr Sten Sten-
berg eller hr John Ericsson kunde våga att gå
tiden och oss andra i förväg!
Det skall ej det minsta öfverraska 03s, om
vi endera dagen få höra allvarsamma farhågor
öfver solmaskinernas förstörande verkan uttalas
ho3 oss. Motsatsen skulle deremot väcka vår
synnerliga förvåning. I synnerhet vänta vi, på
grund af ofvanstående, att få höra djupa be-
kymmer uttalas af vårt landtmannaparti samt
kunna nästan våga en hel mot en half att fråga
kommer att väckas om tillsättandet af ett väl-
färdsutskott för det ondas afbjelpande.
Solljuset måtte vi väl i Herrans namn få pjuta
af i ostörd ro hädanefter som hittills!
Då man kommit att omnämna nya påhitt, som
synas nästan enkom gjorda för att i grund för-
störa vårt älskade fosterland, så kan man ej
undgå att äfven omnämna ett förslag, som, om
det utfördes, skulle störta vårt land ionämnbart
elände.
Tidningar förorda nemligen utförsel af tuktad
gatsten.
Meningen år således att Paris, London, Wien,
Berlin och Konstantinopel skulle på vår bekost-
nad få släta gator, der rikedomen och lyxen
kunde behagligt gunga fram i sina gyldene
vagnar, under det att vi sjelfva ej kunna gå på
våra gator utan fara att lida skada till lif och
Jemmar!
Hvar och en vet, att det är klapperstenar,
som genom att qvarhålla fuktigheten i jorden,
betydligt bidraga till våra skördar. Att bort-
plocka klappersten vore således att förstöra
landets modernäring, och att förädla den till
tuktad, skulle uttömma vära arbetskrafter för
ott improduktift ändamål, helst tuktad gatsten
icke produeerar något och ej ens låter förbättra
sig med guano eller pudrett.
Man ler åt farhågan för att landet skulle be-
röfvas sin klappersten, men man ler icke åt att
John Ericsson tror att stenkolsflötserna, med ti-
den, kunna tömmas. Det ena är lika möjligt
som .det andra, så att vi, fastän från skapelsen
rika på berg och klappersten, ändå kunna motse
den dag, då hela massan blifvit exporterad...
Denna artikel är ett gif akt! hvartill sjelfva
srundtonen anslagits -af alla dessa herrar och
män, som med upplyst nit kämpa mot renlaf-
rens förvandlande i bränvin. Det, som åsyftas,
ir att fästa uppmärksamheten på flera faror,
som hota det gåmla Sverige genom des: egna
söners nyfikerhet att göra skadliga upptäck-
er, äfven om man ej vill nämna ett ord om
Vinterviken eller nitroglycerin eller dynamit eller
ar Gahns metod att konservera kött, hvilken
metod, använd vid de stora slagterierna på de
yska stepperna och Amerikas pampas, kommer
utt öfverhopa oss med import af färskt kött,
ör hvilken olycka naturligtvis våra egna krea-
ursuppfödare be Gud oss nådeligen bexara.
—T.