Rätteg.och polisnyheter. POLISEN. Oqvädinsord. Krogförestånderskan Maria Friksson hade till i går låtit instämma mureriarbetarne J. F. Nilsson och G. P. Jonsson, med yrkande om ansvar å dem derför att de skulle ha förolämpat henne. Fyra vittnen hördes, och framgick af deras vittnesmål, att, sedan de begge murarne fått en annållan om nedrifvandet af .en af dem uppförd spisel afslagen, de företagit sig att förolämpa krogförestånderskan, dervid begagnande uttryck, som ej kunna återgifvas, samt slutat med att slunga en trasig snusdosa i hufvudet på henne. Eriksson hade vid denna behandling blifvit så alterefad, att hon kallat murarne för busar. Nilsson och Jonsson dömdes att böta för förolämpning 20 rdr hvardera samt ersätta 4 afhörde vittnen, med tillsammans 6 rdr. Eriksson fälldes till 5 rdrs böter för begagnandet af titeln buse. Flygarsons efterträdare. Förre instrumentmakaren ÅA. F. Smedin stod samma dag älltalad för det han våldfört sig å skräddargestlLindström och Nehrman. aren. Erkänner Smedin att han slagit skrädällerne? in. Åhnej, inte precis... Si, förhållandet di tyckte att jag hade för stora brätten Ph hatt, å den ene påstod att jag var Flygarns fterträdare, å det skulle ju nödvändigt förarvig... Jag tog då i den ene, å han föll tv ull, två gånger. Den andre talade någonting om knöl, å det förarga mig också, så att han fick sej ett par puffar. Domaren (till käranderne). Nå, yrka ni ansvar å Smedin? Lindström och Nehrman (ifrigt bugande sig). Neej, nehej, vi ha ingenting emoten. Domaren (till svaranden). Har Smedin något att säga? Smedin. Ja... förstår... Flygarsons efterträdare. .. Nej, jag bryr mig inte omet. Domaren. Då åfskrifves målet. Adjö med er. En orre gör mej ingentin et Härefter påropades ett mål emellan en dräng vid namn Anders Jonsson och cigarrarbetaren J. W. Carlsson. Domaren (seende i rapporten, till Carlsson). Nå, ni lär ha slagit drängen här, ni? (Till en pojke, som klifver fram å svarande sidan). Hvad vill ni? Hvad har ni hir att göra? Den tillfrågade. Jo, si jag heter Johan August Carlsson jag, å ä hemma hos min pappa, som iv kammakare. Jonsson (lifligt). Joho, si det var bra. Han var i sällskap med den andre. Carlsson, å bröt af min spatserkäpp. W. Carlsson. Vänta, ska domarn få höra... Jag kom ifrån 5:te raden på opran i sällskap med Joan här, å då möter vi Jonsson, å han säjer : hör ni pojkar, säjer han, nu ska ni ut å rebellera. — Nej, min gubbe lilla, det går inte, sa ja. Då sa han te min kamrat: jaså, du ä oppnosig, för si han hörde inte hvem som sat, då ska du få dej en orre, så du ska fara åt Hecklefjell, sa Jonsson, å dermed nöp han ten; då steg ja fram å kom åten, så att han trilla åf trottoiren. Jonsson. Nej, så var dä inte. Jag kommer för att gå in å köpa mej en segard, då kommer di här pojkarne åå säjer: hörn, du ska köpa Trumf, du! Dä angår er inte, säjer ja, å då drifver den ena till mej, så att jag föll pladask baklänges. Den der minsta der ska betala min käpp, som han bröt åf. Dom. (till A. Carlsson). Du påstår dig ha fått stryk af Jonsson, du? : Carlsson (med nonchalance). Ja, jag fick mej en orre, men det bryr ja mej inte om. Dom. Den tar du emot och behåller? ... Kanske du är belåten med att du fått stryk? Carlsson. Ja vars, det gör mej ingenting. Dom. (skrattande). Du yrkar således intet ansvar. (Till de andre). Nå, inte ni heller, kan jag tro? Alla tre (i chorus). Nej, nej vasserra. Dom. Då afskrifves äfven detta mål. Ett stöldmål. En resande från landsorten, som i fredags afton anlände hit till hufvudstaden med blandade tåget, blef samma qväll uti sitt logis å ett hotell på Norr bestulen å en summa af 650 rdr. Tjufven, förre aktören Carl Strindin, kunde ER NT ES Ae Pon se es . a