Rätteg.- och polisnyheter.
POLISEN.
Oqvädinsord. Krogförestånderskan Maria
Friksson hade till i går låtit instämma mureriar-
betarne J. F. Nilsson och G. P. Jonsson, med
yrkande om ansvar å dem derför att de skulle
ha förolämpat henne.
Fyra vittnen hördes, och framgick af deras vitt-
nesmål, att, sedan de begge murarne fått en an-
nållan om nedrifvandet af .en af dem uppförd
spisel afslagen, de företagit sig att förolämpa
krogförestånderskan, dervid begagnande uttryck,
som ej kunna återgifvas, samt slutat med att slunga
en trasig snusdosa i hufvudet på henne. Eriks-
son hade vid denna behandling blifvit så alterefad,
att hon kallat murarne för busar.
Nilsson och Jonsson dömdes att böta för föro-
lämpning 20 rdr hvardera samt ersätta 4 afhörde
vittnen, med tillsammans 6 rdr. Eriksson fälldes
till 5 rdrs böter för begagnandet af titeln buse.
Flygarsons efterträdare. Förre in-
strumentmakaren ÅA. F. Smedin stod samma dag
älltalad för det han våldfört sig å skräddargestl-
Lindström och Nehrman.
aren. Erkänner Smedin att han slagit skräd-
ällerne?
in. Åhnej, inte precis... Si, förhållandet
di tyckte att jag hade för stora brätten
Ph hatt, å den ene påstod att jag var Flygar-
ns fterträdare, å det skulle ju nödvändigt för-
arvig... Jag tog då i den ene, å han föll
tv ull, två gånger. Den andre talade någon-
ting om knöl, å det förarga mig också, så att han
fick sej ett par puffar.
Domaren (till käranderne). Nå, yrka ni ansvar
å Smedin?
Lindström och Nehrman (ifrigt bugande sig).
Neej, nehej, vi ha ingenting emoten.
Domaren (till svaranden). Har Smedin något
att säga?
Smedin. Ja... förstår... Flygarsons efter-
trädare. .. Nej, jag bryr mig inte omet.
Domaren. Då åfskrifves målet. Adjö med er.
En orre gör mej ingentin et Här-
efter påropades ett mål emellan en dräng vid
namn Anders Jonsson och cigarrarbetaren J. W.
Carlsson.
Domaren (seende i rapporten, till Carlsson). Nå,
ni lär ha slagit drängen här, ni? (Till en pojke,
som klifver fram å svarande sidan). Hvad vill ni?
Hvad har ni hir att göra?
Den tillfrågade. Jo, si jag heter Johan August
Carlsson jag, å ä hemma hos min pappa, som iv
kammakare.
Jonsson (lifligt). Joho, si det var bra. Han
var i sällskap med den andre. Carlsson, å bröt af
min spatserkäpp.
W. Carlsson. Vänta, ska domarn få höra... Jag
kom ifrån 5:te raden på opran i sällskap med Jo-
an här, å då möter vi Jonsson, å han säjer : hör
ni pojkar, säjer han, nu ska ni ut å rebellera.
— Nej, min gubbe lilla, det går inte, sa ja. Då
sa han te min kamrat: jaså, du ä oppnosig,
för si han hörde inte hvem som sat, då ska du
få dej en orre, så du ska fara åt Hecklefjell,
sa Jonsson, å dermed nöp han ten; då steg ja
fram å kom åten, så att han trilla åf trottoiren.
Jonsson. Nej, så var dä inte. Jag kommer
för att gå in å köpa mej en segard, då kommer
di här pojkarne åå säjer: hörn, du ska köpa
Trumf, du! Dä angår er inte, säjer ja, å då
drifver den ena till mej, så att jag föll pladask
baklänges. Den der minsta der ska betala min
käpp, som han bröt åf.
Dom. (till A. Carlsson). Du påstår dig ha fått
stryk af Jonsson, du? :
Carlsson (med nonchalance). Ja, jag fick mej
en orre, men det bryr ja mej inte om.
Dom. Den tar du emot och behåller? ... Kan-
ske du är belåten med att du fått stryk?
Carlsson. Ja vars, det gör mej ingenting.
Dom. (skrattande). Du yrkar således intet an-
svar. (Till de andre). Nå, inte ni heller, kan
jag tro?
Alla tre (i chorus). Nej, nej vasserra.
Dom. Då afskrifves äfven detta mål.
Ett stöldmål. En resande från landsorten,
som i fredags afton anlände hit till hufvudstaden
med blandade tåget, blef samma qväll uti sitt logis
å ett hotell på Norr bestulen å en summa af 650
rdr. Tjufven, förre aktören Carl Strindin, kunde
ER NT ES Ae
Pon - se - es - . a