tionsoch afsättningsförmåga för egna behof, som vi knappast kunna ens göra 0ss en föreställning om. Också finnas der alla industriella länder regelbundet representerade, såväl genom bosatte personer, som genom ihärdigt återkommande handelsresande. Om nu det närvarande fältet förtjenar uppmärksammas, huru utomordentligt vigtigt skall icke det blifva, som dagligen förberedes genom nya jernvägsanläggningar åt rikets alla sidor och utstrålande från S:t Petersburg. Nästa år öppnas vägen till Odessa, så att Svarta hafvet medelst jernväg blir förenadt med Östersjön. Om blott en blick kastas på kartan och man besinnar att denna landsträcka är rikt bebodd af hufvudsakligen jordbrukande folk, så skall man genast inse i hvilken stor skala alla förnödenheter för menniskan då måste förbrukas och omsättas. Tager man vidare i betraktande att bondeemancipationen redan verkat derhän, att bonden kan göra besparingar, så att han börjar uppträda såsom köpare till statens obligationer, så kommer man till den slutsatsen, att detta vidstäckta rikes materiella utveckling går framåt med jättesteg och att det måste blifva af oberäknelig fördel att bereda sig detsamma till kund och afnämare, helst som flera och dyrbara råprodukter af oss nästan regelbundet derifrån måste hemtas. Huru spanmålsprisen komma att gestalta sig i Norden, och tillföljd deraf egendomsvärdena, när Svarta hafvets outtömliga sädesförråder söka sig väg till våra kuster, är en fråga, som ej heller bör lemnas ur sigte. Inflytande pä brödfödans pris måste dessa stora tillgångar under normala förhållanden positift komma att utöfva, och då bör industrien, hvartill materiel och skicklighet i Sverige finnas, kunna blomstra genom närbelägenheten till Ryssland. Men afsättningen? Hvad göres för densamma? Kina ligger ej så nära som Ryssland, ochi förra riket vilja vi dock täfla med andra länder och kunna det äfven; men på ett afstånd af 48 timmar tyckes man ej anse detta löna mödan. — Må dessa rader uppfattas efter deras mening: att Sverige ovilkorligen har stora materiella fördelar att hemta i Ryssland, och att ju längre det uppskjutes med handling i denna riktning, desto svårare blir sedan arbetet. Hvem, som skall lifva företagsamheten, lemna vi åt läsaren att bedöma, men att hela landet skulle få gagn af samfärdsel med det rika, framåtgående ryska riket, kan ej bestridas. Hvar och en, som besöker våra grannar vid Newan, skall helt säkert återkomma med angenäma minnen och ämnen till gagnande verksamhet. De förenade rikena äro der äfven utmärkt representerade af män, som med välvilja och värdighet bemöta landsmännen och göra hvad på dem ankommer för att framkalla rörelse mellan de respektive länderna). En angenämare och beqvämare resa än med de finska ångbåtarne, som föras af elit-kaptener, kan knappast tänkas, och kostnaderna äro relatift mindre än för en resa till kontinenten. Således, vändom ej blickarne och handlingen allenast mot Vestern, utan äfven mot Östern, och vi skola deraf befinna oss väli ekonomiskt afseende. ) Red. känner icke i hvad mån detta omdöme iller äfven generalkonsul Sterky. Att han är en vilvillig man, är oomtvistadt; men hans tid och omtanka torde vara af hans egna storartade affärsverksamhet upptagna för mycket, att han skulle kunna riktigt tillfredsställande se Sveriges intressen till godo. D. N.