ämne af större praktisk betydenhet. Med eder
tillåtelse får jag nu berätta, att under den sed-
nare tiden jag egnat mycken uppmärksamhet
och betydliga medel åt experimenter för att
utröna, om solens strålande värme kan koncen-
treras på ett sådant sätt, att det kan användas
som mekanisk drifkraft.
Sir John Herschels och M. Pouillets väl
kända experimenter för att erhålla kunskap om
solens strålande värme, ehuru intressanta, äro
dock icke tillfredsställande, emedan de hafva
afseende allena på låga temperaturer. De visa
endast, huru stor vigt af is kan smältas på en
gifven tid, eller hvad förhöjning det strålande
värmet kan på en viss tid gifva temperaturen
af vatten under kokpunkten. Föremålet för
mina undersökningar och experimenter har
varit att utröna, huru stor den värmeqvantitet
är, som utvecklas under de högre temperaturer,
hvilka frambringas förmedelst värmestrålarnes
sammandragande eller koncentrering på en för-
minskad yta, och hvilka de bästa medlen äro
att tillvägabringa en sådan koncentrering af
solens värmestrålar. Äfvenledes har jag detta
år konstruerat tre maskiner för drifkrafts er-
bållande, hvilka jag benämner solmaskiner. En
af dessa drifves med ånga, bildad af det kon-
centrerade strålande värmet, de andra deremot
drifvas förmedelst expansionskraften af atmosfe-
risk luft, upphettad direkte af det koncentre-
rade värmet.
Som utrymmet icke medgifver en beskrifning ä
dessa solmaskiner och de apparater, jag konstru-
erat för det strålande värmets koncentrerande och
den erforderliga höga temperaturens erhållande,
så måste jag inskränka mitt meddelande till den
hufvudsakliga delen af ämnet, neml. sjelfva drif-
kraften. Ang. denna så tår jag i korthet anföra,
det mina experimenter visa, att under en sådan
temperatur, som fordras för ångmaskiner och ka-
lorikmaskiner, solens verkan på en yta af 10 fots
fyrkant förmår afdunsta 489 kubiktum vatten i
timmen förmedelst mina omnämda concentrerings-
apparater. Vigten at detta resultat kan icke öfver-
skattas, då man tager i betraktande, att en så-
dan afdunstning tillkännagifver närvaron af en
värmeqvantitet, tillräcklig att frambringa en
kraft, som kan lyfta 35,000 skålpund en fot
högt i minuten, hvilket är något öfver en häst-
kraft. Som ett ojäfaktigt bevis på solens för-
måga att frambringa värme, är det nämda re-
sultatet af högre värde än måhända någon an-
nan fysisk sanning praktiskt bekräftad. Om vi
besinna, att medelafståndet från solens centrum
till jordens yta är 214 gånger större än
solens radius, så finna vi förmedelst talets qva-
drering, att en enda qvadratfot af solens yta
måste värma 45,984 qvadratfot på vår jord.
Med andra ord, på lika yta afgifvrer solen
45,984 gånger mera värme, än jorden emotta-
ger. Vi kunna således, på grund af det mera-
vämda praktiska resultatet, med visshet draga
den slutsatsen, att en areal af 10 fots fyrkant
på solens yta frambringar värme nog att drifva
en ångmaskin af45,984 hästkrafter, motsvarande
en kolåtgång af mera än 100,000 skålpund hvarje
timme. Men denna min beräkning underskattar
den ganna värmeqvantiteten, som solen utveck-
lar. Mer än hälften af värmet förloras under
strålarnes passage genom atmosferen och genom
koncentreringsinstrumentet. Solens verkliga vär-
mentveckling på den beräknade inskränkta ytan
motsvarar följaktlign en förbränning af mera
än 200,000 skålpund i timmen! Tanken kan ej
fatta intensiteten af ett förbränningsfenomen,
som representeras af en sådan utomordentlig
konsumtion af kol. Ännu mindre kunna vi göra
oss något begrepp angående den brinnande ma-
teriens natur och tillräcklighet, då en sådan in-
tensif värme oupphörligen underhålles öfver
hela ytan af ett klot, hvars diameter är öfver
hundra gånger större än jordens diameter! Men
min afsigt är icke att nu förelägga eder mina
spekulationer rörande egenskaperna af denna
förundransvärda himlakropp; det är allena frå-
gan om tillräckligheten af dess värmande för-
måga såsom drifkraft — oaktadt det stora af-
ståndet — och nyttan vi kunna draga af det
strålande värmet, som utgör föremålet för detta
korta meddelande.
Hvad jag anfört angående mina försök och
det resultat, de gifvit, bevisar, att utan sär-
deles stor utsträckning af koncentreringsappa-
raten tillräcklig kraft kan erhållas för prakti-
ska ändamål. Beräkningar, hvilka jag just nu
fullbordat för att exempelvis utröna, huru stor
kraft kunde erhållas, om solvärmen vore an-
vänd, som nu besvärar hustaken i Philadelphia,
tillkännagifva, att öfver 5,000 ångmaskiner, af
20 hästars kraft hvardera, kunde sättas i rö-
relse. Att den nya drifkraften kan erhållas
utan att ockupera nyttig grund, är en af dess
många besynnerliga egenskaper. I Smmanhang
med frågan om utsträckning kan jag ej afst
KCONRNOR
