från att framlägga en beräkning, visande, huru
stor kraft kunde erhållas, om en svensk qva-
dratmil betäcktes med koncentreringsapparater
och solmaskiner. Antag, att halfva ytan åsido-
sättes för nödiga husbyggnader, vägar m. m.,
så återstår 18,000 36,000 — 648,000,000 qva-
dratfot yta, på hvilken det strålande värmet
kan koncentreras. Och då försöken med mina
koncentreringsapparater visat, att 100 qvadrat-
fot är mer än tillräckligt att frambringa en häst-
kraft, så följer, att 64,800 ångmaskiner, af 100
hästars kraft hvardera, kunna hållas i gång för-
medelst de värmestrålar, som so en kastar på
en svensk qvadratmil! Arkimedes, efter slutade
beräkningar öfver häfstångens kraft, utropade,
att han kunde häfva jorden ur dessläge. Mitt
påstående är, att koncenteringen af solens strå-
lande värme framkallar en kraft, tillräcklig att
stanna jorden i dess lopp.
Allaredan börjar man i England beräkna den
tid, då stenkolen komma att tryta, ehuru kol-
grufvorna blifvit, som det kan sägas, just nyss öpp-
nade. Ett par årtusenden — droppar i tidens
ocean — komma att fullkomligt uttömma Eu-
ropas stenkolsfält, om icke solen under tiden
anlitas. Det är visserligen sannt, att solens
värmestrålar ofta hindras att nå jorden, men
med det stora magasinet öppet, hvarest bräns-
let erhålles kostnadsfritt och utan transport,
så förstår den erfarve ingeniören väl, huru
sparmagasinet kan fyllas för den mulna dagen.
Anmärkas bör på samma gång, att en stor del
at jordens yta bestrålas af en alltid klar sol.
Omfånget af solmaskinens verkningskrets kan
derför anses vara lika gränslöst som krafttill-
gången är utan gränser.
Tillåt mig fråga, innan jag slutar denna ofull-
ständiga berättelse: hvem kan förutse, hvad in-
verkan en outtömlig drifkraft kommer att utöfva
på civilisationen och jordens förmåga att fylla
vårt slägtes behof?
I ett sednare bref läses om samma ämne föl-
jande: Det skall säkert interessera eder att
höra, att koncentreringsapparater för solmaski-
ner, utförda med mera noggrannhet än förut,
gifva ett betydligt högre resultat än 489 kubik-
tums afdunstning i timmen på en yta af 100
qvadratfot. Jag skrifver detta, med en solma-
skin i gång framför mig, som gör öfver 150
slag i minuten. Andamålet är att mäta den
bildade åvgans kubika innehåll. Allaredan äro
pfdunstningsexperimenterna fullt bekräftade och
sålunda förslaget icke längre ett projekt. Sol-
maskinen är nu en praktisk verklighet, hvilken
en kommande dag blir skattad som en af mensk-
lighetens största nödvändisheter.