från att framlägga en beräkning, visande, huru stor kraft kunde erhållas, om en svensk qvadratmil betäcktes med koncentreringsapparater och solmaskiner. Antag, att halfva ytan åsidosättes för nödiga husbyggnader, vägar m. m., så återstår 18,000 36,000 — 648,000,000 qvadratfot yta, på hvilken det strålande värmet kan koncentreras. Och då försöken med mina koncentreringsapparater visat, att 100 qvadratfot är mer än tillräckligt att frambringa en hästkraft, så följer, att 64,800 ångmaskiner, af 100 hästars kraft hvardera, kunna hållas i gång förmedelst de värmestrålar, som so en kastar på en svensk qvadratmil! Arkimedes, efter slutade beräkningar öfver häfstångens kraft, utropade, att han kunde häfva jorden ur dessläge. Mitt påstående är, att koncenteringen af solens strålande värme framkallar en kraft, tillräcklig att stanna jorden i dess lopp. Allaredan börjar man i England beräkna den tid, då stenkolen komma att tryta, ehuru kolgrufvorna blifvit, som det kan sägas, just nyss öppnade. Ett par årtusenden — droppar i tidens ocean — komma att fullkomligt uttömma Europas stenkolsfält, om icke solen under tiden anlitas. Det är visserligen sannt, att solens värmestrålar ofta hindras att nå jorden, men med det stora magasinet öppet, hvarest bränslet erhålles kostnadsfritt och utan transport, så förstår den erfarve ingeniören väl, huru sparmagasinet kan fyllas för den mulna dagen. Anmärkas bör på samma gång, att en stor del at jordens yta bestrålas af en alltid klar sol. Omfånget af solmaskinens verkningskrets kan derför anses vara lika gränslöst som krafttillgången är utan gränser. Tillåt mig fråga, innan jag slutar denna ofullständiga berättelse: hvem kan förutse, hvad inverkan en outtömlig drifkraft kommer att utöfva på civilisationen och jordens förmåga att fylla vårt slägtes behof? I ett sednare bref läses om samma ämne följande: Det skall säkert interessera eder att höra, att koncentreringsapparater för solmaskiner, utförda med mera noggrannhet än förut, gifva ett betydligt högre resultat än 489 kubiktums afdunstning i timmen på en yta af 100 qvadratfot. Jag skrifver detta, med en solmaskin i gång framför mig, som gör öfver 150 slag i minuten. Andamålet är att mäta den bildade åvgans kubika innehåll. Allaredan äro pfdunstningsexperimenterna fullt bekräftade och sålunda förslaget icke längre ett projekt. Solmaskinen är nu en praktisk verklighet, hvilken en kommande dag blir skattad som en af mensklighetens största nödvändisheter.