Den ridderlige Bois-Dor6 gjorde helt högt dessa reflexioner, som åhördes af Adamas. Den stamme hade fortfarit att skrifva; nu lemnade han papperet åt markisen. Den sistnämnde läste derå en kort redogörelse för hvad som passerat på Motte-Seuilly, då Lauriane, spanjoren och Lucilio befanro sig ensamma under den lummiga idegrauen: her. herr de Villareal oupphöriigen kastat knifoven i olika riktningar, för att förskräcka och afbryta den fredlige spelmatinen, huru han derefter dödat vargungen och elutligen, för att bevisa fru de Beuvre sin ånger och sin undergifverhet, skänkt henne dot ohyggliga moördvapnet i Jovelins närvaro. — Det här börjar verkligen se alvarsemt ut! yttrade markizson helt tankfall, oca jag inser nu att denne Villareal är en mycket dålig karl Dock kan det väl hända att desia vapen icke egde3 af honom för tio år sedan och att han fått dem till skänks ell:r ärft dem. I såden händelse måste han anses vara beslägtad med