Pe Ae RR PS
men jag har låtit mitt häftiga lynne utbryta
mot herr de Villareal och derigenom felat mot
gästfrihetens och det passandes fordringar
Stifta fred oss emellan, min kära dotter, och
säg honom, eftersom ni känner mig, att jag är
en gammal envis och knarrig hugenott, men
dertill rättfram och färdig att när som helst
gifva honom upprättelse.
Herr de Beuvreöfverskattade sig sjelf. Han
var visst ingen ifrig hugenott och hade icko
bildat sig någon bestämd åsigt i den religiösa
frågan. Men hans hat och politiska snarstic-
kenhet voro ej mindre häftiga för det, och han
kunde ej höra talas om vissa motståndare, utan
att gifva fritt lopp åt sin brutala uppriktighet.
Herr dAlvimar hade sårat honom genom att
taga parti för f. d. guvernören öfver Berry,
hertigen de la Chåtre, på hvilken samtalet hade
allit.
Då Lauriane fick veta hvem frågan gällde,
så gaf hon helt blygsamt sin tanke tillkänna.
— Jag frikänner er bägge, -sade hon: er,
min far, för det ni ansett att den aflidne herr
de la Chåtres exempel i intet afseende är efter-
följansvärdt, om man undantager ett par goda
egenskaper som han hade, mod och qvickhet ;
— er, herr de Villareal, för det ni: tagit en
mans parti, som, då han ej lefver, icke längre
kan försvara sig sjelf.
— En rättvis dom! utropade herr Bois-Dor6;
men låtom oss nu tala om någonting. annat.
— Ja, låtom oss: ej tala om denne tyrann!
genmälde den gamle adelsmannen, låtom oss ej
tala om denne fanatiker!
— Ni vill gerna se en fanatiker i honom,
återtog dAlvimar, som ej var böjd att ge vika;
om jag åter, som närmare lärde känna honom
vid hofvet, skulle våga förebrå honom något,
så vore det att han ej tillräckligt varmt om-
fattar den sanna religionen, utan snarare deri