Man kunde icke egentligon göra sig reda
för hvaruti uttrycket: hemskhet låg, men man
kände hela sin varelse genomträngas af en is-
kyla vid åsynen af denna hånfulla och grymma
fysionomi.)
— Jag har drömt! utbrast Lauriane, i det
hon noga betraktade anletsåragen. Här fiones
intet som påminner om denne spanjors ögon,
panna eller mun. Fåfängt betraktar jag denna
bild; någon likhet med honom kan jag ej upp-
täcka.
Ilon tillslöt ögonen för att erinra sig VAlvi-
mar, utan att se porträttet. Hon skådade ho-
nom en face; ett förtjusande uttryck af melan-
koli och stolthet var utbredt öfver hans an-
sigte. Ilon skådade honom från sidan; minen
var något gäckande, han smålog. Men, då
detta leende flydde, var det Casar Borgias
profil honåtersåg; hona försökte skilja de båda
bilderna från hvarandra, men hon kunde det
icke: de sammansmälte inför hennes själs öga
till en enda.
Hoa tillslöt skåpet och fästade sina blickar
) Jag är okunnig om hvad som blifvit af det
ifrågavarande porträttet. Jag har sett ett dylikt i
den berömde general Pepes ego. Man vet att af
Rafacl finnes ett, som är ett mästerverk. På detta
är Cesar Borgia nästan lika vacker; åtminstone
spåras i hans ansigte ett så fint uttryck och i hans
person så mycken elegans, att man i början tve-
kar, huruvida man skall hata honom. Dock fram-
kallar en noggrannare granskning af bilden verk-
lig fasa. Den högra handen, fin och hvit som en
qvinnas, omfattar helt lugnt fästet af en dolk,
som sitter i lifbiltet. Sjelfva rörelsen ir på ett
så beundransviärdt skickligt sätt angifven, att man
på förhand ser hurn stöten skall komma att rigtas
ofvanifrån ned i offrets hjerta. Det ligger någon-
ting storartadt i detta porträtt; ty artisten har lå-
tit originalets moraliska fulhet framlysa midt ige-
nom ansigtets förskrickande lugn.