Ett bref från VMazzini till
Garibaldi.
Pariser-tidningen Figaro offentliggör ett bref,
som Mazzini nyligen tillskrifvit Garibaldi. Vi
meddela här nedan ur detta bref några utdrag
General! Åren hafva strött silfver på våra
hjessor, den patriotiska glöden slocknar så små-
ningom, själen förlamas, handlingskraften af-
tynar: vi blifva gubbar. I denna moraliska och
fysiska förintelse ser jag med fruktan framti-
den an. Jag frågar mig, hvad det väl skall bli
af denna eldiga generation, då vi icke mera äro
till, ni, handlingens man, jag, revolutionens blås-
belg. Min själ fylles med bitterhet vid tanken
på, att densamma cfter så många outtröttliga
ansträngningar, efter så många strider och pröf-
ningar, skall blifva öfverlemnad åt sig sjelf utan
ledare och utan stöd, och att vi skola dö, utan
att hafva upplefvat det godas triumf öfver det
onda, beröfvade den trösten att jublande få hel-
sa den sista segern.
Ja, jag spårar redan förfallet; jag känner mig
nedslagen, ålderdomen står för dörren och vi-
sar sig med sitt hela följe af bländverk, och
bittra ironier, den biltoges3 lösande ur förtroll-
ningar vid lifvets slut, luftslott, under det han
dock jagade efter en verklighet; ett martyrskap
i det han häfde sig upp till en mensklighetens
apostel. Den förgätne! Efter så mycken oegen-
nytta, så många offer, så mycken sjelfförsakel-
se. Nej, det är omöjligt. Låtom 0s3s slå ifrån
oss dessa nedstämmande bilder och tänka på
våra sår, och låtom oss, liksom Marius i Min-
turnos träsk, trotsa vårt öde; låtom oss visa
våra vänner, att de besegrade skola komma
segraren att darra.
General, låtom oss oaflåtligt vaka öfver den
ädla nations välfärd, för hvilken vi kämpat se-
dan 20 år; låtom oss rycka den ur den afmatt-
nivg, under hvilken den förlorar sin mannakraft;
låtom oss väcka henne ur hennes domning; låtom
0338 elda hennes mod, så att hon åter stålsät er
sig i fosterlandskärlekens lifväckande källa. Det
reaktionära elementet insmyger sig öfverallt;
om manicke är på sin vakt och icke finner ett medel
deremot, skall det på alla sidor rotfästa sig.
Italien skrider mot en förfärlig afgrund; det
skall slutligen störta ned, om man icke rycker
det tillbaka. Gif akt, general! Europa är ett
byte för den providentiela Cesar-febern. Miss-
nöje öfverallt, oro på alla håll; kriget lurar i
det fördolda. Preussen och Ryssland hålla blic-
ken riktad på Frankrike; Napoleon å sin sida
observerar Tyskland,sonderar sinnena, håller ut-
sigterna än för gynnsamma och än för vack-
lande. Sysselsatt med sin dynasti, har han
beslutit att i sin kejserliga krona infat-
ta ytterligare juvelen Rhenprovinserna. Gif
akt! Despoterna äro på sin vakt; befrielsens
dag inbryter och en allmän rörelse kan endast
medföra och påskynda händelser till demokra-
tiens fromma, så att den slutligen lösgör sig
från förtryckets fjättrar. Den dag är sanno-
likt nära, då civilisationens fackla, för hvilken
despotismens dunkla lykta förbleknar, skall öpp-
na nya rymder för storsinnta sträfvanden.
En broderlig helsning till medborgaren-gene-
ralen Garibaldi.
Josef Mazzini.