Ett bref från VMazzini till Garibaldi. Pariser-tidningen Figaro offentliggör ett bref, som Mazzini nyligen tillskrifvit Garibaldi. Vi meddela här nedan ur detta bref några utdrag General! Åren hafva strött silfver på våra hjessor, den patriotiska glöden slocknar så småningom, själen förlamas, handlingskraften aftynar: vi blifva gubbar. I denna moraliska och fysiska förintelse ser jag med fruktan framtiden an. Jag frågar mig, hvad det väl skall bli af denna eldiga generation, då vi icke mera äro till, ni, handlingens man, jag, revolutionens blåsbelg. Min själ fylles med bitterhet vid tanken på, att densamma cfter så många outtröttliga ansträngningar, efter så många strider och pröfningar, skall blifva öfverlemnad åt sig sjelf utan ledare och utan stöd, och att vi skola dö, utan att hafva upplefvat det godas triumf öfver det onda, beröfvade den trösten att jublande få helsa den sista segern. Ja, jag spårar redan förfallet; jag känner mig nedslagen, ålderdomen står för dörren och visar sig med sitt hela följe af bländverk, och bittra ironier, den biltoges3 lösande ur förtrollningar vid lifvets slut, luftslott, under det han dock jagade efter en verklighet; ett martyrskap i det han häfde sig upp till en mensklighetens apostel. Den förgätne! Efter så mycken oegennytta, så många offer, så mycken sjelfförsakelse. Nej, det är omöjligt. Låtom 0s3s slå ifrån oss dessa nedstämmande bilder och tänka på våra sår, och låtom oss, liksom Marius i Minturnos träsk, trotsa vårt öde; låtom oss visa våra vänner, att de besegrade skola komma segraren att darra. General, låtom oss oaflåtligt vaka öfver den ädla nations välfärd, för hvilken vi kämpat sedan 20 år; låtom oss rycka den ur den afmattnivg, under hvilken den förlorar sin mannakraft; låtom oss väcka henne ur hennes domning; låtom 0338 elda hennes mod, så att hon åter stålsät er sig i fosterlandskärlekens lifväckande källa. Det reaktionära elementet insmyger sig öfverallt; om manicke är på sin vakt och icke finner ett medel deremot, skall det på alla sidor rotfästa sig. Italien skrider mot en förfärlig afgrund; det skall slutligen störta ned, om man icke rycker det tillbaka. Gif akt, general! Europa är ett byte för den providentiela Cesar-febern. Missnöje öfverallt, oro på alla håll; kriget lurar i det fördolda. Preussen och Ryssland hålla blicken riktad på Frankrike; Napoleon å sin sida observerar Tyskland,sonderar sinnena, håller utsigterna än för gynnsamma och än för vacklande. Sysselsatt med sin dynasti, har han beslutit att i sin kejserliga krona infatta ytterligare juvelen Rhenprovinserna. Gif akt! Despoterna äro på sin vakt; befrielsens dag inbryter och en allmän rörelse kan endast medföra och påskynda händelser till demokratiens fromma, så att den slutligen lösgör sig från förtryckets fjättrar. Den dag är sannolikt nära, då civilisationens fackla, för hvilken despotismens dunkla lykta förbleknar, skall öppna nya rymder för storsinnta sträfvanden. En broderlig helsning till medborgaren-generalen Garibaldi. Josef Mazzini.