mycket talrikare än den industriella, allde-
les icke har intresse af att tullarne på ut-
ändska slöjdalster stegras, och att den, om
detta skedde, skulle komma, å sin sida, att
snart genomdrifva återinförande af de gamla
tullsatserna på spanmål, ladugårdsprodukter,
ull, bomull 0. s. v., hvarigenom stadsarbe-
tarens lefnadskostnader blefve förökade. Så
skulle utländska makter, för att bringa 0s3
ifrån en så oklok väg, hämnas med att sätta
högre införseltull på hvad vi till dem utföra,
hvarigenom våra förtjenster blefve minskade.
— Det är med tullförhöjningar folken emel-
lan som med de stående härarne: ökar den
ena staten, så ökar också den andra. Följ-
den är också densamma: allmän utarmning
i stället för allmän välmåga.
Yrkandet om mera fri införsel af råämnen
är ytterligare ett misstag: de äro redan fria
från införselafgifter.
Slutligen är det åter ett ovist anropande
af statsförmyndarskap, då det begäres att
något skall göras för att bestämma en viss
kortare arbetstid. Om staten än toge sig
före att inblanda sig i detta ämne, som till-
hör den enskilda öfverenskommelsens gebit,
så skulle den ju likväl icke kunna förbjuda
arbetsgifvarne att betala mindre för den kor-
tare arbetstiden än för den längre, och som
arbetaren icke skulle kunna nöja sig med
mindre inkomst dädanefter än dittills, så
riåste han finna sig i att arbeta på öfver-
til, hvarigenom statens förordning blefve af
i.tet inflytande på hans ställning.
All berömmelse förtjenar deremot den
nitälskan som yttras för folkskoleväsendets
bättre tillgodoseende och den starka opinions-
yttring som afgifves mot bränvinet.