DROTTNINGEN OCH KONSTNÄREN.
HISTORISK SKIZZ. —
(Forts. fr. föreg. n:r )
Af första ögonkastet såg han tillräckligt, för
att bli fullt öfvertygad om hennes brottslighet,
men han föresatte sig att bibehålla fattningen
och ej med ringaste tecken ge henne kunskap
om sin Aaemlighet. Drottningen: sjönk tillbaka
i sin ländstol och tillslöt ögonen. Denna hen-
nes svaghet räckte emellertid blott ett par ögon-
blick, hon fattade sig genast derpå och det
lyckades henne verkligen att mottaga bonom
på samma nådiga vis som vanligt. Men denna
gång lät hon sin hofdam stanna qvar i kabi-
nettet; måhända fruktade hon att blifva ensam
med konstnären! —
Baltazariovi hade snart berättat hvilken olycks-
händelse mött honom på bryggan och fördröjt
hans ankomst; hon bleknade härvid ett par
gånger, men kunde detta lika väl tillskrifvas
hennes deltagande för honom — hennes gunst-
ling, hvilken sväfvat i uppenbar lifsfara — som
hvilken annan orsak som helst. Med skenbar-
ligen varmt intresse gjorde hon sig underrättad
om huru han befann sig, och om han ej ändå
blifvit sårad samt behötde läkare.
Han var väl på sin vakt! Af det intryck,
hans första inträdande gjort, kunde han ej mer
tvifla på hennes brottsiighet; hon, den stolta
damen, vågade ju knappast upplyfta ögonen,
hundrade tecken förrådde hennes oroliga och
skuldbelastade samvete. Han kunde ej hbeller
käuna sig säker om att hon ville åtnöja sig
med detta första, misslyckade försök att rödja
honom ur vägen och tillfredsställa sin bämnd,
tvärtom, var han öfvertygad, att hon skulle
begagna första tillfälle att sätta en ny plan i