DROTTNINGEN OCH KONSTNÄREN. HISTORISK SKIZZ. — (Forts. fr. föreg. n:r ) Af första ögonkastet såg han tillräckligt, för att bli fullt öfvertygad om hennes brottslighet, men han föresatte sig att bibehålla fattningen och ej med ringaste tecken ge henne kunskap om sin Aaemlighet. Drottningen: sjönk tillbaka i sin ländstol och tillslöt ögonen. Denna hennes svaghet räckte emellertid blott ett par ögonblick, hon fattade sig genast derpå och det lyckades henne verkligen att mottaga bonom på samma nådiga vis som vanligt. Men denna gång lät hon sin hofdam stanna qvar i kabinettet; måhända fruktade hon att blifva ensam med konstnären! — Baltazariovi hade snart berättat hvilken olyckshändelse mött honom på bryggan och fördröjt hans ankomst; hon bleknade härvid ett par gånger, men kunde detta lika väl tillskrifvas hennes deltagande för honom — hennes gunstling, hvilken sväfvat i uppenbar lifsfara — som hvilken annan orsak som helst. Med skenbarligen varmt intresse gjorde hon sig underrättad om huru han befann sig, och om han ej ändå blifvit sårad samt behötde läkare. Han var väl på sin vakt! Af det intryck, hans första inträdande gjort, kunde han ej mer tvifla på hennes brottsiighet; hon, den stolta damen, vågade ju knappast upplyfta ögonen, hundrade tecken förrådde hennes oroliga och skuldbelastade samvete. Han kunde ej hbeller käuna sig säker om att hon ville åtnöja sig med detta första, misslyckade försök att rödja honom ur vägen och tillfredsställa sin bämnd, tvärtom, var han öfvertygad, att hon skulle begagna första tillfälle att sätta en ny plan i