höfde vora sjelfverksamhet och frihet, som vore
folkskolans lif, ej statsförmynderskap, hvaraf
vi hade mer än nog. Bland de olägenheter,
som hos oss mötte företaget, vore den glesa
befolkningen samt svårigheten att få lämpliga
föreståndare. Ingendera borde dock lägga hinder
i vägen och i det senare afseendet åberopade tal.
det lyckliga val, som den skånska folkhögsko-
lan kunnat träffa. Slutligen rekommenderade
tal. ur flera synpunkter Nerike, såsom den pro-
vins, der den första folkhögskolan i mellersta
Sverge borde få sin plats.
Lektor Blomstrand och ännu mera lektor
Rundbäck uttalade sig emot folkhögskolans nöd-
vändighet eller ens behöflighet i Sverge. Den förre
rekommenderade den högre folkskolan såsom en
motsvarighet, som redan förefunnes hos oss;
den senare påvisade, att den danska folkhögsko-
lan mera vore en politisk institution än en högre
skolform. Danmark hade ända till de senare
åren lefvat under absolutismens tryck och under
århundraden hade folket saknatpolitisk bild-
ning och den dermed följande fosterlandskänslan,
hvaremot ingendera delen brustit oss. Tal. gaf
sin hyllning åt Grundtwig, såsom upphofsman
till idn, och åt det danska folkhögskoleväsendet i
allmänhet, samt erkände att, der folkhögskolan nå-
gonstädes kan uppstå hos oss, den visar tillvaron af
en böjelse för högre bildning. Iingen händelse
borde dock staten taga någon befattning dermed.
Sedan hr Kraiberg ytterligare varnat förlex-
läsning och examensväsende i folkhögskolan, tog
redaktören och folkskolläraren Svedberg från
Finland till ordet, omtalande åen begynnelse till
folkhögskola, som af horom blifvit upprättad i
Österbotten, och som af den svenska befolknin-
gen derstädes vore mycket anlitad. Den åtajöt
sedan 1862 ett anslag af regeringen, men stod
icke under någon koutroll. Såsom ett slående
exempel på det stora förtroende skolan åt-
njöt bland allmogen anförde tal. att, oaktadt
den rysliga missväxt, med deraf följande hun-
gersnöd och farsoter, som de senare åren härjat
Finland, skolan var ganska talrikt besökt af
elever och detta icke blott från den närmaste
trakten utan från ända till tio mils omkrets.
I denna skola förekomme intet examensväsende,
och icke ens föreståndaren, tal. sjelf, vore exa-
minerad.
Denna talare var. den sista som yttrade sig
innan öfverläggningen afslutades med den van-
liga förklaringen, att den i protokollet intagna
diskussionen skulle vittna om mötets åsigter.
Derefter försiggick mötets högtidliga afslutande
i den ordning och på det sätt, som i gårdags-
bladet omförmäldes.
Under de begge senare dagarne höllos före-
drag, som med stor uppmärksamhet afhördes:
af hr Cygneus om det finska och af exp.-che-
fen Nissen om det norska folkskoleväsendet, af
folkskoleinspektören Kastman om svenska språk-
undervisningen i skolorna, af adj. E. Erslev
från Aarhus i den geografiska undervisningen,
af skolföreståndaren Rohde om ljud-skrif-läse-
metoden samt af hr J. Malling om Chevåska
såvgmetoden. Alla dessa föredrag voro omsorgs-
fullt genomtänkta och lika lifligt framsagda som
uppmärksammade, men det hände mer än en
tal., att han icke riktigt beräknade den tid, som
var anslagen för föredraget och derföre måste
afbryta innan han hunnit fullt genomföra sitt
ämne.
De i sammanhang med mötet anordnade ut-
ställningarne voro förtjente utaf och blefvo äfven
föremål för mycken uppmärksamhet. Beklagli-
gen gör bristande utrymme det till en omöjlig-
het för oss att gifva någon, ens aldrig så sam-
mandragen, redogörelse för vare sig utställnin-
garne eller föredragen, en sak som vi så myc-
et mer beklaga som de sistnrämnda torde utgöra
le bästa minnena som deltagarne från detta möte
nemföra.
-——V— om --— - I