Honstutställningen. II. Om man med skäl kan anmärka, att historiemålningen hos oss har allt för få idkare, så ha vi en desto större rikedom på genremålare. Men hvilken fattigdom i denna rikedom! Hvilken brist på idåer, hvilken enformighet i de framställda lifsbilderna, med hvilken ängsligt sökt ensidighet ser man ej det lif behandladt på duken, som utgör källan för denna konstgren, en källa så oändligt rik på bilder och Tfärgskiftningar och ur hvilken man kan ösa i oändlighet, utån att den blir tömd! Och det är GITARRER SN ESO SST OS OK EOSPSe SSAMTAN IA