ortsätta resan till Stockholm. Egaren, gross-
andlaren Cederlund, medföljde sjelf fartyget.
Ny ångbåtskommunikation. Vid
ammanträde å Börsen i torsdags bildades ett
ytt ångbåtsbolag för besörjande af trafiken
nellan huafvudstaden och norra delen af Liding-
a samt Ryds och Danderyds socknar. Den
.ugbåt, som för detta ändamål kommer att
nvändas, är redan färdig och skall i slu-
et af denna månad börja sina turer. Den är
ill större delen däckad och försedd med sa-
ong till skydd för passagerarne under regnvä-
ler, samt har 16 hästkrafters propellermaskin.
Angbåten lär om söndag komma att göra en
oroftur utåt den nya linien för att presenteras
ör blifvande trafikanter.
Ämngfartyget Göteborg varitorsdags
annonseradt att försäljas å Göteborgs auktions-
kammare på exekutiv auktion, men försäljningen
iterkallades.
Nytt i bokhandeln.
Om sången i folkskolorna, dess vigt och
ändamål. Några anmärkningar af Jörgen
Malling. Denna lilla bok, innehåller utom för-
ord följande: 1:o. Musiken har en större be-
tydelse för den stora allmänheten än någon af
de andra sköna konsterna. 2:0. Föremålet för
den folkliga musikundervisningen bör vara folk-
musiken. 3:0. Det yppersta, ja, det enda med-
let att befrämja folkmusiken är att göra dess
litteratur tillgänglig för allmänheten. 4:0. De
öfningar, hvarigenom barnen skola lära sig läsa
musikskriften, måste kvila på läran om musi-
kens toniska och rythimiska enhet. 5:0. Den van-
liga notskriften grundar sig icke på läran om
förhållandet till musikens toniska och rythmiska
enhet, och kan derför icke begagnas vid öfnin-
gar, som hafva denna lära till grund och 6:0.
Slutanmärkningar.
I den fyrdubbla egenskapen af tonsättare, rång-
lärare, pedagog och skriftställare borde hr Malling
vara den man som kunde verka mycket godt för
sångundervisningen i våra skolor, derest han icke
allt för mycket höll fast på den Chevska sångme-
toden, hvilken, enligt vår åsigt, är en onödig omväg,
som, i stället för att förenkla, försvårar undervis-
ningen, synnerligast om man sedan vill lära eleverna
notskriften, som är det musikaliska verldsspråket,
och som följaktligen bör läras af alla som befatta
sig med sång. Enligt Chevås metod öfvas endast
C-dur- och A-mollskolan, hvilka botecknas med siff-
ror från 1 t.o.m. 8; dessa benämnas återigen med or-
. 2 I 4 5 6 7
den: Do. re. mi. fa. sol. la. ti, de höjas och sänp-
kas efter omständigheterna, men benämningen är
lika i alla tonarter. Härigenom besparas eleven
besväret att inlära de olika tonarterna; men detta
mål kan äfven vinnas endast med siffror, om första
tonen i hvarje tonart betecknas med 1, den andra
2 0. 8. v., hvilken göra benämningarne do. re. mi.
etc. alldeles öfverflödiga. Denna ledning af siffror
har i nära 50 år begagnats i Sverges skolor. Det
var framl. prosten Dillner,som införde siffersången,
jemfe det enkla instrumentet psalmodikan, som i
landsorten ännu mycket begagnas. Flerfaldiga
choralböcker, både en- och fyrstämmiga, äro ut-
gifoa med sifferskrift, och begagnas i många folk-
skolor, och öfvergången från siffror till noter blir
då ganska lätt. Hr Malling säger visserligen i för-
ordet, ge 4:de sidan Jag önskade derför först
och främst att kunna bidraga till åstadkommandet
af en enig åsigt om hufvudsaken, och för att detta
syfte må vinnas, måste min broschyr icke derjemte
framträda som försvarare af bestämda metoder, ty
genom stridigheter af mindre vigt aflägsnar man sig
ofta från det mål man söker ernå: men i 5 pag.
27 af broschyren säger han redan i titeln: Den
vanliga notskriften etc., se här ofvan, och försöker
bevisa hvad i denna titel blifvit uttaladt, nemligen
att notskriften ick e är lämplig att begagnasi folk-
akolorna, hvarefter han på flera ställen i boken
förordar den Chevåska metoden, se pag. 31, 32,33,
37 och i alutet af boken heter det: Men medgif-
ver man riktigheten af de här framställda åsigterna
och blir det fråga om val af metod och skrifapråk
på denna grundval, då är den Cheveska metoden
pjelfskrifven till pröfning. Hr Malling må ursäkta,
att vi anse det ingen sånglärare, som känner rätta
vägen att genom Biffror underlätta läran om not-
skrift, tonträffoing och takt m. m., erkänner desea
asigtera riktighet. Deremot kunna mångfaldiga be-
vis företes både från skolor i Stockholm och lands-
orten der lärjungar af 6 till 12 års ålder Järt sig
sjunga efter noter fullkomligt säkert. Det vill emel-
lertid synas, som om hr M. förändrat denna åsigtinnan
hans broschyr var färdigskrifven, ty i Af 6, Slut-
numärkningar, pag. 34, förordar han potskriften
såsom högst nödvändig i skolan.
Detta om tonskriften och metoden; hvad bo-
ken för öfrigt innehåller är så lärorikt och skrif-
vet med så varmt intresse för sjelfva saken, att
dou bör studeras af alla sånglärare i skolorna.
Ingen skall ångra att han utgifvit 50 öre för
denna broschyr.
Fäderneslandet för i dag gör naturligtvis ge-
mensam sak med sin lilla broder Söndags-Ni3se
i att utfula sig mot Dagens Nyheter. Tvilling-
paret Stora och Lilla Vov-vow, såsom de all-
männeligen benämnas, har hittills fått nästan